Är det etiskt försvarbart att ge livsuppehållande behandling på aborterade foster?

En överläkare har vid flera tillfällen gett livsuppehållande behandling åt aborterade foster som passerat vecka 22. Så även om det i juridisk mening handlar om ett barn är det etiskt eller moraliskt försvarbart? Så borde kanske tidsgränsen för att tillåta abort sänkas för att undvika sådana tragiska ställningstagande eller är det rimligt att  i princip ta livet av en nästan utvecklad baby av principiella skäl?
svt.se/nyheter/inrikes/lakare-forsoker-radda-...

Är inte direkt positivt inställd till sena aborter om fostret inte är allvarligt sjuk, men känner ändå att det inte är etiskt försvarbart att försöka rädda ett barn som en annan vill abortera. Är helt övertygad om att kvinnan absolut inte vill ha barnet om hon gör abort så sent och då tycker jag inte att man bör försöka rädda barnet. Då är det bättre att ändra gränsen för hur länge abort är tillåtet.

Fast nej, läkaren har ingen plikt att utföra (anser jag) då detta inte är något som ska räddas. Det är inte ett önskat barn vi talar om här. Håller dock med om att man inte borde göra aborter så pass sent annat än i yttersta nödfall, vid svåra komplikationer och så.

Finns ju flera män som vill ha "ångerrätt" och juridisk abort så...

Enl scbs statistik (tror jag det var) är det många av de sena aborterna som görs av sociala skäl. Nästan hälften om jag minns rätt. I vart fall minst 1/3
Minns själv en tråd på fl där en kvinna gjorde abort i 22+6 pga "ingen fast bostad, det skulle inte bli bra" el liknande.

Hur kan det ens hända att abort sker i v. 23, med tanke på abortlagen i Sverige? Hur kan det vara så att någon läkare i Sverige som fått som uppgift att göra abort ens kommer på tanken att ge livsuppehållande behandling på aborterade foster?

Abort innebär att avbryta en graviditet, inte att föda ett barn. Den kvinnliga överläkare som ägnar sig åt livräddande åtgärder på ett foster, som i samband med abort visar livstecken, får väl i så fall adoptera barnet om det klarar sig.
Kvinnan som fått abort har ju - och det lär nog hålla även rent juridiskt  - så att säga papper på att hon inte har för avsikt att vara föräldern.

Tveksamt om det ens är etiskt försvarbart att försöka rädda ett omoget foster till ett livsdugligt varande. Det finns alltför många exempel på mycket för tidigt födda barn som får växa upp med mycket lidande.

Sänk sista abortvecka till 19 +6  så kanske vi slipper denna olustiga diskussion.

Fast en abort i v 22 görs inte för att man inte vill ha barn, utan för att det är något fel på barnet eller för att det innebär stor risk förkvinnan att föda barnet.

Hur många kvinnor gör egentligen abort efter v. 22 här i Sverige? Enligt länken hade hon försökt rädda flera aborterade barn. Nu tror jag inte att hon gjorde en sådant försök med barn som enligt lag aborterats senast i v. 18. Alltså finns det flera barn som skulle aborteras så sent. Hur fungerar något sådant egentligen?

Tycker att tråden bara blir mer och mer obehaglig. Jag är 100% för abort, och tycker att läkaren som försöker rädda fostren gör helfel.
Det man skulle kunna göra för att lösa situationen är att se till att aborterna är avslutade i vecka 21+4 eller 21+5 för att få lite marginal. Men annars tycker jag bara att det är vidrigt av läkarna att försöka rädda oönskade foster!