Är det etiskt försvarbart att ge livsuppehållande behandling på aborterade foster?

Den största andelen av de sena aborterna sker pga. fosterskador att ett skadat foster uppvisar livstecken efter en sen abort innebär inte att det finns någon chans att det ska överleva vilket klart sägs utifrån att inget av de foster som denne läkare försökt rädda har överlevt.
Foster med svåra fosterskador kan som alla vet överleva i livmodern betydligt fler veckor än gränsen som är satt för hur sent abort får utföras, somliga överlever ända fram till att graviditeten är fullgången men avlider i nära anslutning till förlossning eller efter några timmar.

Få överlever när de föds i vecka 22 och skulle skälet att det beviljats en sen abort inte vara fosterskador så ligger skälet hos kvinnan som pga. mycket svåra omständigheter dessa omständigheter försvinner inte för att fostret visar livstecken efter abort så det är alltså ett mycket prematurt barn utan föräldrar som ska intensivvårdas under månader och med största sannolikhet ha tämligen svåra handikapp.

Nu är det ju ingen som beviljas en sen abort av skälet att den bestämt sig för sent utan bakom ligger saker som exempelvis kvinnor med kognitiva funktionshinder där ingen märkt att de varit gravida och kvinnan själv ligger på en så låg nivå att hon inte ens förstått detta, kvinnor med gravt missbruk, kvinnor som är en bit över 50 år som trott de kommit i klimakteriet, väldigt unga flickor 11-12 år som inte förstått att de blivit gravida, människor som lever i ren misär som råkat bli gravida när de delat övernattningstoalett under drogrus...