Är det etiskt försvarbart att ge livsuppehållande behandling på aborterade foster?

Hur kan det ens hända att abort sker i v. 23, med tanke på abortlagen i Sverige? Hur kan det vara så att någon läkare i Sverige som fått som uppgift att göra abort ens kommer på tanken att ge livsuppehållande behandling på aborterade foster?

Får konstiga vibbar när jag läser sådana trådar. Tänk om det har metod att abortera barn i v. 23 och ge dem någon livsuppehållande behandling. 
Vad händer med dessa barn senare? Bortadopterade mot bra pengar?

Tydligen händer det.

Nej, jag tycker inte att abort i Sverige borde förbjudas. Däremot kräver jag att diverse läkare handlar lagligt. 

Lite som om jag har en livshotande sjukdom och bestämt mig för att vårdpersonalen inte ska igångsätta livsuppehållande åtgärder i fall att. Ska mina önskningar ang döden också nonchaleras av någon alldeles för impulsivt läkare? Sverige är ett lagstyrda samhälle. 

Har läst ts tråd. Det har inte med etik å göra.
I tråden kan läsas att hon vid flera tillfällen försökte rädda aborterade barn och alla dog.
Min fråga är. Vem låter abort villiga kvinnor går till v. 23, om lagen berättar något helt annat? Det är skumt.

Absolut, men något sådant kan väl inte hända när alla inblandade följer lagen om abort?  
Ja, nyexaminerade läkare har lovat att rädda liv, men det innebär inte att diverse gynekologen och kirurgen kan göra som de vill?
Och ja, det finns vissa enstaka tillfällen, där abort tillåts även senare, ändå ska det vara abort.
Läser man den länkade artikeln handlar det  inte om något enstaka tillfälle, utan läkaren har vid flera tillfällen försökt rädda barn av kvinnor som gått mycket längre än lagen tillåter. Hur fungerar något sådant? Någon okunnig gynekolog skickar någon långt gått kvinna för abort till sjukhuset och kirurgen känner för att rädda världen? Och alla barn dog ändå?

Alla kan ha sin egen uppfattning kring abort, men det kan inte vara så att någon läkare enbart följer sina egna känslor. Abort är abort. Inte mer och inte mindre.
Som jag tidigare sagt. Lite som om någon patient skrivit under på att han inte vill ha några livsuppehållande åtgärder och någon läkare nonchalerar det. DET ÄR OETISKT.

När jag resonerar kring henne, läkaren, undrar jag lite hur hon tänkte göra efteråt. Tänkte hon berätta för kvinnan som la på sjukhuset för abort, tyvärr kunde vi inte rädda ditt barn resp. barnet har överlevt? Kvinnan blir visst mycket glad av att höra det. Eller tänkte läkaren inte säger någonting alls? Tänk om hon kunde rädda barnet. Vad gör hon då? Skumt.

Nja, nu kan vi väl diskutera fram och tillbaka. Faktum är att hon, läkaren, inte hamnade i tidningen för att hon gjorde bra av sig.