Är det etiskt försvarbart att ge livsuppehållande behandling på aborterade foster?
Jag är mot abort så jag blir inte speciellt överraskad av reaktionerna här eller artikeln i sig eller förekomsten av sena aborter med allt vad det innebär. Heder åt sjukvårdspersonal som bibehåller sin professions allra viktigaste grundsten: rädda liv. Att avsluta graviditeter, oberoende vecka, borde inte vara något sjukhuspersonal sysslar med. Åtminstone inte statligt finansierade sådana. Man får trösta sig med (och det är en klen tröst för alla med emparisk förmåga) att det inte är ens egna barn som kvävs till döds (outvecklade lungor, annars skulle de ha god möjlighet att överleva i tidiga veckor men de kan inte tillgodose sig syret) i en operationssal långt från värmen från sin mamma. Det är verkligen hemskt. Ni som gör det här förtjänar varje samvetskval.
Samtidigt förstår man ju att nu när Pandoras ask är öppnad går den inte att stänga igen. Skulle vi förbjuda abort skulle det resultera i "svarta aborter" utförda av folk som knappt har någon läkarutbildning, vilket i sin tur kan resultera i mängder av infektioner och kanske t.o.m. dödsfall. För det här med att inse att sex har konsekvenser, se till att skydda sig om man inte vill bli gravid och kanske rentav avstå från sex om man inte vill bli gravid tycks ju inte vara ett alternativ för dagens kvinnor.
Hur som helst; den självklara lösningen på problemet i den här tråden är ju att; om inte förbjuda aborter så åtminstone sänka abortgränsen rejält. På så sätt kan det undvikas att läkare står och försöker rädda livet på de stackars små liven vilket för övrigt självklart är etiskt försvarbart! Att i det läget tycka synd om mamman som ju ville ha abort är naturligtvis helt uppåt väggarna fel. När barnet väl är fött är det inte längre en del av kvinnans kropp, så hennes bestämmanderätt är inte längre giltig.