Är det etiskt försvarbart att ge livsuppehållande behandling på aborterade foster?

En överläkare har vid flera tillfällen gett livsuppehållande behandling åt aborterade foster som passerat vecka 22. Så även om det i juridisk mening handlar om ett barn är det etiskt eller moraliskt försvarbart? Så borde kanske tidsgränsen för att tillåta abort sänkas för att undvika sådana tragiska ställningstagande eller är det rimligt att  i princip ta livet av en nästan utvecklad baby av principiella skäl?
svt.se/nyheter/inrikes/lakare-forsoker-radda-aborterade-foster

Jag tycker inte att det agerandet går att försvara. Om jag gör abort i v 22 så här jag väl först och främst fått det godkänt av Socialstyrelsen eftersom det är så sent??

Och då måste jag ha väldigt goda skäl och rent krasst verkligen vilja genomföra aborten.

I det läget skulle jag bli rasande och helt konfys om en läkare kom in efter någon timme och sa att fostret lever och "ligger här borta i kuvösen om du vill titta " typ.

Jag gör väl abort för att jag kommit fram till att jag INTE, av något skäl, vill ha barn?

1. Tillåt inte så sena aborter.
2. Ger man inte barnet något som så att säga "dödar" det? Det är ju fruktansvärt att det ska födas levande och sen få dö, det känns ju sjukt ovärdigt för barnet.

Är inte direkt positivt inställd till sena aborter om fostret inte är allvarligt sjuk, men känner ändå att det inte är etiskt försvarbart att försöka rädda ett barn som en annan vill abortera. Är helt övertygad om att kvinnan absolut inte vill ha barnet om hon gör abort så sent och då tycker jag inte att man bör försöka rädda barnet. Då är det bättre att ändra gränsen för hur länge abort är tillåtet.