han vill inte äta och ibland kräks han
Hjälp mig! Jag vet inte vad jag ska ta mig till med mitt barn. Han är sex år gammal. Han har alltid vart en liten matvägrare och senaste åren äter han väl ändå helt normalt och inget konstigt med det.
Han följer sin kurva, är normalstor och lång. Lite längre än medel så upplevs som lite spinkig men det gör många i denna ålder.
Senaste 1,5året har vi blivit sambos med min kille och hans nu 5åriga son. Då har vi märkt något båda barnen börjar med- dem drar ut på måltiderna mellan varven (ibland går det månader emellan. Ibland löser dem av varandra mellan dagarna eller måltiderna) så att dem på allvar kan sitta med en liten frukostmacka i över en timma eller fyra köttbullar till middag i 1,5h utan direkt framsteg. Ibland i rent larv, för dem skrattar och gör annat. Ibland i ren "protest" dem orkar inte, mår illa. Har ont i magen.: osv. Svårt att tro på det SÅ OFTA och med tanke på hur lite de äter MEN mycket dem aktiveras.
Min son har ibland slutat med akut-stört-gråt och springer och spyr, eller spyr rakt ut över allt. Det känns SJUKT. Han är 6 år gammal. Hans tidigare förskola har aldrig märkt något problem med hans mat eller så.
Vi testar dem ibland, erbjuder chips, godis osv fast dem inte ätit ner än varsin köttbulle på 1 timma för dem är såååå määttaa. Jajamen, klart dem vill ha. Massor med godis helst. Dem får såklart INGENTING.
Min son "erkänner" ibland att maten inte var så god. Helt vanlig mat, som han för två veckor sedan åt två portioner av utan problem.. och hävdar att det är därför han inte kunde äta upp och istället kräktes...
Har varnat om sjukhusvistelse med sond och att gå till doktorn osv. Det är ju inte ens tomma hot. För snart är vi där. Jag kan inte ha en sexåring med ätstörningar... VARFÖR GÖR HAN SÅHÄR?
Jag blir så frustrerad och ledsen att mitt hjärta nästan stannar varje gång det sker. Jag vill bara åka härifrån och skita i allt. Jag får panik, på riktigt.
Ska vi bara låta barnen bestämma helt själva vilken mängd mat dem äter? Ska vi aldrig ha några gränser för vad som är rimligt? Är vi elaka som kräver att dem äter mer än ettåringar?? Vad fan gör man?
Paniken tar över och snart orkar ingen av oss mer. Jag kan inte hantera det längre. Behöver alla tips och råd jag kan få nu.
Eller är det något som tillhör? Förstår att just kräkas INTE tillhör, men det äe väl just hans protest. Sambons son äter INGET om man inte matar tillslut. Men kräks aldrig. Han kan sitta två timmar. Min son har aldrig suttit så länge, för då har han antingen ätit normalt (klart dem inte måste slicka tallrikarna om det nästan är slut eller så..) eller kräkts.