Dela på bensin för skolskjuts efter separation?
Jävla pappskalle. Finns det inga separerade föräldrar som hjälps åt??
Jävla pappskalle. Finns det inga separerade föräldrar som hjälps åt??
Med risk för att framstå som korkad... Menar du mig?
Så det skulle inte vara off att föreslå delade bensinkostnader "mot" att barnen går kvar?
Familjerätten givetvis, men jag undviker helst onödiga konflikter. Därför hör jag här vad utomstående parter ev tycker.
Om det skall till en dom på underhåll vid växelvis boende krävs det omfattande skillnader i inkomsten. Jag har för mig att det finns en dom hittills i Sverige, så det är mkt ovanligt.
Eftersom ni har gemensam (?) vårdnad så kräver alla beslut gällande barnen att ni uppnår konsensus. Det ene av er kan alltså inte fatta några som helst större beslut på egen hand.
Därav följer att du inte har rätt att flytta barnen eller byta deras skola på egen hand.
Så det handlar inte om att han har rätt att bestämma mer utan om att du inte får bestämma på egen hand.
Blir så leds på att läsa en till tråd där könsroller missgynnar kvinnan.
Kvinnor skaffar "alltid" barn med äldre och ekonomiskt mer stabila karlar än de själva. Vad händer då när det blir skilsmässa? Alltid kvinnorna som tvingas lämna hem och barn för att de har sämre ekonomiska förutsättningar. Det är banne mig ett strukturellt problem.
Nej jag vet om allt detta och det skulle heller aldrig hända, jag använde det uttrycket mest för att statuera ett exempel på själva resonemanget att mina bensinkostnader inte är hans problem, hur jag skulle kunna resonera likadant kring just det yngsta barnets uppfattning om vad som är hemorten.
Om jag inte har råd att skjutsa dem till skolan, och inte heller har råd/inte hittar ett boende på hans/barnens barnomsorgsort, men för hög inkomst för stöd, hur skulle man bete sig då...?
Precis, just därför ställer jag mig också frågande till om han "har rätt" att säga blankt nej.
Därav min ev kompromiss, delade bensinkostnader.
Jag känner mer att det är den individuella kvinnans problem. Ingen tvingade ju henne att skaffa barn. Tänkte hon aldrig "vad händer om vi separerar" eller "jag kanske ska bli ekonomiskt stabil först"?
Ekonomin är inte den primära poängen i det här, utan handlar mer om någon slags rättvisa och kompromiss efter han sagt nej till ett förslag jag lagt fram pga orsaker som är viktiga för honom personligen, hans egen förtjusning till hans hemort.
Varför? Kan hon inte tänka själv och det är samhällets fel?Jo så är det ju. Men vilket kvinna som helst som inte vill vara en del av detta mönster behöver inte vara det.
Jag anser att man kan tänka innan man skaffar barn, även som kvinna.