• Nezzel86

    Tvist med narcissist, söker er med erfarenhet

    Hej!

    Jag ligger i startgroparna för en vårdnadatvist med min sons pappa som har många narcissistiska drag, han är passivt aggresiv när han har umgänge, hemma hos mig (sonen är 2,5 månad), slänger falska anklagelser över mig och är allmänt hotfull mellan raderna, han vet ju att vår son är den absolut känsligaste punkten jag har, och den enda! Han är halvsmart, ordentligt manipulativ och gör allt för att få mig i dålig dager inför både sin familj och vänner samt socialen och familjerätten.

    Söker er som varit i liknande situationer som både vunnit och förlorat, vad ni yrkat på vs var er motpart yrkade på samt reslutatet.

    Jag själv vill yrka på fortsatt ensam vårdnad samt nån form utav umgänge men inte varannan vecka efteraom jag är rädd att det blir för mycket psykiak misshandel av vår son. Är det rimligt eller vad anser ni?

  • Svar på tråden Tvist med narcissist, söker er med erfarenhet
  • Nezzel86

    Detdär sista blev konstigt formulerat, ingen misshandel är acceptabel men man anser ju att barn har rätt till båda föräldrar oavsett hur de beter sig, där ser man inte så mycket till barnets bästa längre, jag hoppas ni förstår trots min dåliga formulering!

  • Nezzel86

    Detdär sista blev konstigt formulerat, ingen misshandel är acceptabel men man anser ju att barn har rätt till båda föräldrar oavsett hur de beter sig, där ser man inte så mycket till barnets bästa längre, jag hoppas ni förstår trots min dåliga formulering!

  • Nezzel86

    Jag har ensam vårdnad redan, pappan kommer stämma mig för gemensam samt växelvis boende, jag vill bara vara förberedd. Han har idag umgänge 2ggr i veckan 4h per gång, jag erbjöd honom fritt umgänge från dag 1, även efter han soc anmält mig erbjöd jag det, men han är mest intresserad av att bråka, om ALLT! Säger jag A säger han B oavsett vad han egentligen tycker och oberoende av vad som är bäst för vår son. Så nu har han bråkat till sig bestämt umgänge istället. Jag började spela in samtal lite för sent men har en del sms som bekräftar hans intresse för att bråka. Även saker som är till hans fördel är att bråka om, mycket dubbelmoral. Jag tog initiativet till samarbetssamtal, de mest bekräftade allt jag sagt men de gick bra att lyssna på dom, fast det är ff mitt fel, ALLT. Många saker blir ju naturligt fördelaktiga för mig eftersom han bor hos mig men det är också mitt fel, han svarar ofta på sma vad jag tycker och vad jag ska göra. Som tex jag skrev, "skicka 5 min innan du är här, han sover", då svarar han " du kan väcka han och ge han mjölkersättning nu", vem väcker en bebis på 2,5månad? Jag svarade då, "så han får varken sova eller amma när du är här?" han svarade "men du sa ju att jag skulle säga till 5 min innan" jag svarade "ja och det hade räckt med det, ville bara få chansen att stänga in hundarna så dom inte väcker honom när ni kommer". Jag erbjöd umgänge hos honom för jag skulle på det hållet, han svarade att JAG tycker att det är olämpligt att han ska åka så långt, de tycker jag för det är lättate föe pappan att komma hit men jag va tvungen att åka ner ändå, det är 14 mil mellan oss. I min värld är väl ett svar som tex ja så bra eller jag kan inte imorgon etc, eller är jag fel på det? Jag har inget supersmaskigt mer än att han tydligen har indraget körkort sen 4,5 år tillbaka pga av grovt rattfylleri, han kör dagligen i princip och har även kört med vår son, har film där han där han både kör hit och härifrån. Han vet inte att jag vet att han inte har körkort, det vet nog ingen, inget en narcissist kan erkänna, det skulle ju döda hans ego och image, speciellt om man är bilmekaniker. Det finns massa sms som bekräftar hans konstiga tänkande.

    Jag tänker inte säga något om hans störning, ska väl försöka framtona att hans egna intressen samt intresset för att bråka är större än intresset för sin son. Jag vill ju att de ska ha en relation men helst en väldigt strikt sådan. Jag är superorolig att han ska göra vår son något för att komma åt mig, bvc är insatta och rådde mig att inte träffa honom själv och inte låta han träffa vår son själv just nu. Man har ju läst om många sjuka fall också och jag är inte intresserad av att chansa.

    Tråkigt att höra, har han gjort illa er son någon gång, fysiskt? Pratar han mkt dåligt om dig för sonen? Hade ni gemensam vårdnad från början också? Hur var umgänget/boendet fördelat före och efter? Hur såg rättegången ut? Var det mycket falska anklagelser och påhittade grejer från ditt ex?

    Och tack för ditt svar!

  • Nezzel86

    Ok tack! Någon som vet om en anmälan/dom mot förtal eller grovt förtal är till för/tack del eller inget i en vårdnadstvist? Förtalet är såklart relaterat då han sagt saker till både soc och familjerätten som inte är sanna för att få mig att framstå som dålig och olämplig som förälder. Har en del bevis men inte helt vattentätt än. Eller ogillar de som dömer sånt?

  • Nezzel86

    Mellan raderna hotar/säger han det, försöker skapa situationer där jag gör fel, tex att han har umgänge på söndagar och han meddelar ingen tid för om jag inte e hemma när han kommer så saboterar jag hans umgänge etc. Före umgänget blev bestämt så ville han vi skulle komma och sova över över helgen och jag kunde inte, då sa han "så du tycker andra saker är viktigare än att K har en bra relation med sin pappa, du vet väl att det är ditt ansvar att se till att han får en bra relation med sin pappa", kommentarer såsom " tänker du sabotera detta umgänget också", för att jag hade tittat in i tvrummet när jag passerade. Han säger det på ett hotfullt och samtidigt hånfullt sätt, svårt att förklara. Men eftersom han är bäst och alltid har rätt så är jag ju en idiot om jag inte bara håller med och gör som han säger. Det är sjukt svårt att förhålla sig till alla känslor och manipulationer samtidigt som man ska agera och tänka rätt för vår sons bästa.

  • Nezzel86

    Ok, du gjorde nyss en bedömning av både honom och mig utan att egentligen veta något mer än precis det som står i tråden, om jag varit intresserad av att sätta dit honom hade jag gjort det för längesen, men jag vill vara förberedd. Han kommer hit och är otrevlig och aggresiv, säger saker såsom att vår son mår inte bra här, jag har ingen trygghet att erbjuda vår son, etc, han säger saker till soc och familjerätten såsom att han misstänker att jag missbrukar, har nån psykisk sjukdom, att jag har farliga hundar, att jag har hotat med att anmäla honom för våldtäkt, osv, massa saker, idag tog han med sig egen mjölkersättning, varför gör man det? Visar det välvilja till att samarbeta?

    Jag har aldrig ansett att jag är perfekt, det är mitt första barn och som alla andra eller de flesta vill man göra rätt och se sitt barn må bra.

    Det har inte mycket med saken att göra men när han kör vårt barn och inte har körkort anser jag att det är fel, eller du tycker att det är hekt okej att han kör och hämtar/lämnar på dagis etc utan att ha körkort?

    Det är så att ett nyfött barn behöver stabilitet och trygghet som allra mest när de är så litet och naturligt blir ju oftast mamman den föräldern som tar det största ansvaret den första tiden, oavsett om man lever ihop eller inte. Och det bästa jag kan göra för barnet är att erbjuda pappan att få komma precis när han vill, eller vad skulle du föreslå som är bättre?

    Jag har stor självmedvetenhet och har levt i ett förhållande med en man med precis samma egenskaper, jag tog mycket skada av det och jobbar fortfarande på ärren efter det, men utav det har jag också lärt mig otroligt mycket om människan, dess beteende, funktioner, skador osv, så jag behöver ingen vidare lektion i hurvida jag ska ta hand om mig själv. Jag kan inte veta att jag gör rätt men jag tar i princip varken någon ställning eller åsikt förren jag fått feedback från tex bvc, familjerätten eller så, för jag vet inte alltid vad som är rätt för vår son. Men jag VET att det inte är okej att bete sig såsom han gör, jag vet också att i alla situationer ska man tänka och handla på ett sätt som man tror sigbarnet mår bäst av, och jag vet att pappan inte gör det, han tycker och han vill och han gör såsom HAN vill, aldrig någonsin har han sagt att han tror det är bäst för vår son. HAN vill tvärtemot vad jag tycker, hade jag sagt att jag inte tycker vår son ska äta kattskit så hade han sagt att det tycker inte han gör något. Det är bara så han är.

    Vad gäller ditt och mitt är jag med dig, men när pappan är här så är det HANS tid och fan ta om jag så mycket som syns till under den tiden och det är vad han tycker, min åsikt är att det inte är varken hans eller mitt barn, det är vårt barn alla dagar i veckan, och vi har inga rättigheter, bara vår son har rättigheter, det tycker inte pappan, han tycker han har väldigt många rättigheter.

    Därför är det väldigt svårt att samarbeta.

    Men jag förstår ditt resonemang och tänkande också med inlägget.

  • Nezzel86

    Tack Lia för ditt svar. Skönt med lite konkreta tips på hur man bäst undviker konflikter med denna problematiken, ska göra mitt bästa med det.

    Det är till stor hjälp med familjerätten i de flesta avseenden, har bara haft ett samtal och de bekräftade allt jag sagt så det var mest dom och pappan som pratade, skönt att inte behöva säga nåt och få bekräftat att hans krav är helt orimliga.

    Hade ni någon tvist eller ni hittade ett sätt att få det att fungera med hjälp av familjerätten?

  • Nezzel86

    Alltså jag tänkte precis samma sak och hoppades någon skulle skriva det så det känns skönt att veta att de inte bara är jag. Nej jag försöker inte bry mig om det.

    Det är verkligen tråkigt att ett barn kan känna så om sin förälder, tvingade han fram det genom rätten eller mamman? Det är ju inte helt osannolikt att barnets mamma varit i hans våld och blivit manipulerad dit. Vet du om de bodde ihop när sonen föddes?

Svar på tråden Tvist med narcissist, söker er med erfarenhet