Ok, du gjorde nyss en bedömning av både honom och mig utan att egentligen veta något mer än precis det som står i tråden, om jag varit intresserad av att sätta dit honom hade jag gjort det för längesen, men jag vill vara förberedd. Han kommer hit och är otrevlig och aggresiv, säger saker såsom att vår son mår inte bra här, jag har ingen trygghet att erbjuda vår son, etc, han säger saker till soc och familjerätten såsom att han misstänker att jag missbrukar, har nån psykisk sjukdom, att jag har farliga hundar, att jag har hotat med att anmäla honom för våldtäkt, osv, massa saker, idag tog han med sig egen mjölkersättning, varför gör man det? Visar det välvilja till att samarbeta?
Jag har aldrig ansett att jag är perfekt, det är mitt första barn och som alla andra eller de flesta vill man göra rätt och se sitt barn må bra.
Det har inte mycket med saken att göra men när han kör vårt barn och inte har körkort anser jag att det är fel, eller du tycker att det är hekt okej att han kör och hämtar/lämnar på dagis etc utan att ha körkort?
Det är så att ett nyfött barn behöver stabilitet och trygghet som allra mest när de är så litet och naturligt blir ju oftast mamman den föräldern som tar det största ansvaret den första tiden, oavsett om man lever ihop eller inte. Och det bästa jag kan göra för barnet är att erbjuda pappan att få komma precis när han vill, eller vad skulle du föreslå som är bättre?
Jag har stor självmedvetenhet och har levt i ett förhållande med en man med precis samma egenskaper, jag tog mycket skada av det och jobbar fortfarande på ärren efter det, men utav det har jag också lärt mig otroligt mycket om människan, dess beteende, funktioner, skador osv, så jag behöver ingen vidare lektion i hurvida jag ska ta hand om mig själv. Jag kan inte veta att jag gör rätt men jag tar i princip varken någon ställning eller åsikt förren jag fått feedback från tex bvc, familjerätten eller så, för jag vet inte alltid vad som är rätt för vår son. Men jag VET att det inte är okej att bete sig såsom han gör, jag vet också att i alla situationer ska man tänka och handla på ett sätt som man tror sigbarnet mår bäst av, och jag vet att pappan inte gör det, han tycker och han vill och han gör såsom HAN vill, aldrig någonsin har han sagt att han tror det är bäst för vår son. HAN vill tvärtemot vad jag tycker, hade jag sagt att jag inte tycker vår son ska äta kattskit så hade han sagt att det tycker inte han gör något. Det är bara så han är.
Vad gäller ditt och mitt är jag med dig, men när pappan är här så är det HANS tid och fan ta om jag så mycket som syns till under den tiden och det är vad han tycker, min åsikt är att det inte är varken hans eller mitt barn, det är vårt barn alla dagar i veckan, och vi har inga rättigheter, bara vår son har rättigheter, det tycker inte pappan, han tycker han har väldigt många rättigheter.
Därför är det väldigt svårt att samarbeta.
Men jag förstår ditt resonemang och tänkande också med inlägget.
