Man brukar kunna se hjärtat slå på ett vul efter v.6 ungefär. Doppler finns att köpa på nätet. Lägsta pris är kring 300-400. Jag har köpt en för några hundralappar extra för att kunna lyssna lite tidigare än v.16. Bor i Skövde.
Hej alla. Bra tråd!!!
Jag plussade 29/7 och har BF 1/4. Gått in i v7 6+1(på ett ungefär).
Jag tycker det är jättesvårt att njuta och att se fram emot allt. Känner mig orolig och rädd. Har berättat för min familj och sambons familj. De blev så glada. Men jag har jätte svårt att vara det?? känns väldigt jobbigt. Men tror att allt känns så overkligt och man vill verkligen inte att något ska gå fel....
Någon mer som känner så?
Hejhej!
En till som precis (idag) plussat med första! Bf enligt natural cycles är 15/4. Är alltså i v 4+1.
Har inte riktigt smält det än. Maken har heller inte smält det. Han har dock varit lite avigt inställd till det här med barn och låtit mig "bestämma"
Han är nöjd med livet som det är, men förstår att jag vill utöka familjen.
Så jag bär ganska mycket själv just nu, vill inte överväldiga honom medan han vänjer sig vid tanken. Det är så abstrakt för honom just nu.
Själv nojar jag. Har endast en graviditet bakom mig för tio år sedan, den slutade i tidigt, utdraget missfall.
Mår annars rätt bra. Molvärk, ömma bröstvårtor. Finnar. Oroar mig för värken, men så här tidigt finns väl inte så mycket annat att göra än att vänta.
Tänkte vänta med att berätta för familj och vänner. De är ganska... Dramatiska, och skulle det inte gå vägen vill jag inte behöva hantera deras reaktioner. Dessutom har de min systers graviditet att glädjas åt (hon är i v 16). Hon får gärna stå i centrum ett tag till :)
Tack ! Tanken var att vi skulle börja försöka i höst. Jag är dock glad att det blev som det blev.
Håller tummarna för dig att illamåendet inte sätter igång för fullt. Jag har alltid varit "kräkig" av mig och mådde också ofta illa innan.
Jag började må illa rätt tidigt, men 6+3 kom mitt "jag måste kräkas" illamående, och sen började jag kräkas konstant.
Om det skulle sätta igång så säger jag bara mediciner! Jag testade postafen vilket inte hjälpte, kontaktade BM och fick annat utskrivet. Men som sagt, förhoppningsvis så slipper du.
Tack! Det känns bra att forumet finns! Man kan komma med sin absurda oro och få höra några lugnande ord.
Känner ju min man såpass väl efter tio år att jag inte trodde att jag skulle få någon annan reaktion än just den jag fick. Han är den analytiska, icke-emotionella typen. En del av hans charm, haha!
Ja det är inte långt bort :) Min mamma fick veta då jag lurade med henne på ultraljudet och pappa fick veta efteråt. Bjöd in mig själv och gav honom ett armband med texten "Morfar feb 2018". När han såg vad det stod bara tittade han på mig och blev glad. Min syster har vetat hela tiden, varit skönt att ha någon som vetat om det och kunna prata med. Och hon fick sitt första barn 12 sept förra året, det datum jag har tid för mitt rul. Så det taggar jag inför nu. :)
Jag plussade i v. 4+6.
Nej, det är ett litet företag med 3 anställda + chefen. Så jag gör allt som innan förutom att lyfta dem tunga lådorna på 19 kg bara upp på en vagn och kört dem dit dem ska typ 10-15 meter. Dem andra väger 13 kg och under och det förekommer 2 gånger i veckan. Annars är det max 9 kg som jag lyfter.
Nja, jag lämnade urinprov, dem kollade blodtrycket och dem tog blodprov på mig för att ta massa prover. Vägde mig. Inget kul så direkt. Nästa möte med barnmorska är ultraljud men inte fått tid till det än men borde få en tid slutet av september till mitten av oktober :) då börjar det roliga grejerna :)
Jag kände att jag ville vänta till jag fått se att allt såg okej ut efter vecka 12. Men är några som fick veta innan. Tex några kollegor då jag mått lite sådär i början. Men kan verkligen inte klaga på måendet, knappt mått illa, mest lite värk. Har du tänkt ut hur ni ska berätta? :)
Ja, Ibland känns det rejält. Springer i trappor dessutom 2 dagar i veckan.
Ser definitivt fram emot nästa :)
Hej alla!
Anna heter jag och är 32 år, plussade den 30/7, 2 dagar innan missad mens.
Så jag är i vecka 5 (4+5)! ????
Det blir mitt första barn, om allt går vägen!
Jag tror inte att jag är ensam om att noja mig kring missfall!! Är så orolig för det och det gör att jag inte vågar hoppas på för mycket!
Missförstå mig inte, jag är superglad och vill berätta för hela världen... MEN....
Detta lilla mirakel är så efterlängtat och det är min och min sambos första gemensamma barn.
Min sambo har en son på 6 år sedan tidigare, så jag tvivlar inte en sekund på att jag får barn med en underbar pappa!
Jag har bestämt mig för att berätta för min familj om att vi väntar barn. "Rådet" är ju att göra det efter v12... men missfall kan ju även hända efter v12, så det är ingen garanti!
Så jag tänker att jag berättar så om det händer något så kan jag få stöd! För det kommer jag behövs!
Har beställt muggar med väldens bästa mormor och morfar på. Jag är säker på att de kommer bli helt överlyckliga!
Men så läste jag om att i v.7 är det extra känsligt, så kanske väntar till v.8... ja vi får se.
Men till blivande storebror kommer vi vänta tills vi fått gjort nått ultraljud där han kan få se en bild på bebisen. Vet ej i vilken vecka detta sker.
Vi lyckade inte hålla hemligheten nu när vi var och hälsade på mina svärföräldrar i veckan!
Min sambo friade till mig den 28/7 (jag plussade 30/7), så när vi kom på besök hade dom köpt champagne och jag tackade såklart nej... då tittade bara svärmor på mig och frågade -är det sant!! Ja, svarade jag! Och det kom glädjetårar!
Stackars svärfar fattade ingenting! Men han blev också glad när vi fick sagt det till honom också.
Men än så länge har jag mått väldigt illa under dessa dagar. En dag var jag sängliggande, så fort jag rörde mig mådde jag illa.
Sen har jag haft mensvärkliknande smärts, en molande känsla. Detta har främst kommit under läggdags och natten. Har behövt gå upp och "kontrollera" att det inte kommit något blod!
Brösten ska vi inte tala om... herregud va dom gör ont! Det känns seriöst som någon kört dom i mangeln! Kan knappt ta av mig bh-n!!
Att kramas är lite jobbigt och jag höll på att försäga mig när jag träffade min mamma idag!
Hon gav mig en kram och jag ojade till.. men fick bita mig i läppen!
Tänkte ringa till mvc i morgon och "anmäla" mig.. eller va man säger.
-Hej jag heter Anna och är gravid...
Känns som jag bara babblar på nu!
Kan inte sova.. är så nervös.. mest över att det inte kommer gå bra!!
Kramar och grattis till er alla!!
// Anna