Är det ok att säga till sitt överviktiga barn att han inte får tårta. När resten av familjen ska äta tårta?

Vi försöker jobba med att hela familjen ska röra sig mer och sen så får vi godsaker, så att man jobbar av det mesta av de extra kalorierna i förväg.

Jag försöker också lära min son att ta en vettig portion av det goda och sen sparar man resten till nästa dags fika.

(eller så köper/lagar jag bara så mycket att det räcker till en portion till alla, om det är svårt att låta bli)

Jag vill inte ge din man 100% fel för det är ju så att alla kan inte äta lika mycket med samma resultat. Men att inte få något gott alls när andra äter känns väldigt orättvist. Parat med klumpiga kommentarer riskerar ni att ert barn använder egna pengar och köper kakor/snacks när ni inte vet om det då.

Att ett barn börjar smyga med mat och godis tidigt ser jag som det farligaste inför framtiden, så det hade jag som förälder gjort mycket för att undvika.

Att hjälpa sitt barn att röra på sig på något sätt som ger det kroppsligt självförtroende/bra motorik och en känsla av välbefinnande ser jag som ett av mina viktigare jobb som förälder, just för att mina egna föräldrar missade på den punkten. Att skaffa vanan att röra på sig gör det lättare för många att stå emot suget och när man är ute och tränar eller går har man inte tid att rota i skafferiet.

Jag hade försökt visa barnet på ett neutralt sätt vilka val man kan göra för att minska hur mycket energi man får i sig.

Man kan välja att dricka kallt kranvatten med limesaft, smaksatt mineralvatten eller Loka crush t.ex. när andra dricker läsk eller saft. Barn som är törstiga ska i första hand dricka vatten, inte något med energi i. Att portionera ut godis i en liten skål till varje familjemedlem ger en bättre uppfattning om hur mycket det är än om det står en jätteskål som alla bara öser ur.

Ett annat val kan vara att barnet får antingen glass på stranden eller efterrätt/snacks på kvällen, inte både och på samma dag även om det är semester. Men om man följer med pappa och t.ex. spelar squash 90 minuter eller hjälper till rejält med trädgårdsarbete så kan det absolut bli lite extra den dagen.

Vill ni vuxna moffa på egen hand så smygät då säger jag, men att hela tiden fresta sitt barn och sen kritisera det för att det äter och får övervikt är inte snällt.

Och varför förväntar man sig egentligen mer karaktär av ett barn än många vuxna besitter själva?

Har du koll på vad ni har i skåpen, om det försvinner kex, blockchoklad, russin, chips? Vad hans fickpengar går till? Har han en sparbössa eller liknande som     han kan smygfiska pengar ur?

Jag hade själv en period i mellanstadiet när vi var några tjejer som smög iväg och köpte kakor och bakelser på kondis och vräkte i oss mellan skolan och hemmet. Inte bra. 

Många i klassen gick också i närbutiken vid skolan och köpte godis och snacks fast vi inte fick och skolan hade informerat om detta, men vilken affärsinnehavare vill inte sälja?

Just eftersom man i princip inte kan kontrollera vad ens barn äter efter 12-årsåldern så är det viktigt att berätta om följderna av att ständigt äta för mycket och visa hur de själva kan ta kontrollen innan det spårar ur.

Nej, jag tror att din mans sätt kan göra skada. Men barn är också olika och alla tar inte tillrättavisningar på samma sätt, man får försöka trösta sig med det om det har blivit fel någon gång.

Kanske du och din man kunde be om remiss till en dietist som är bra på övervikt hos barn specifikt, så han får höra vad den utbildade säger om hur man bäst agerar? Eller bara be om en telefontid på en överviktsenhet och be om bra boktips?