Brumma

Äldre 17 Jul 23:46

99 svar

14åring vill ej resa med

Svår avvägning men.. Helt krasst så är det väl kanske inte sådant 14åringar normalt bestämmer över. I en kärnfamilj tex (eller en där barnet bör heltid iallafall) hade de vuxna beslutat och en motsträvig tonåring fått följa med oavsett. En fjortonåring lämnar man kanske inte hemma och jag tycker inte heller det är ngt en fjortonåring bör bestämma.

Hade du själv avbrutit en planerad semester (med konsekvensen att alla syskon fått sin semester förstörd) för att en av medlemmarna ville åka hem? För att det är tråkigt? (Eller har hon en annan anledning?)

Om det är på pappans veckor och ni inte har en bra relation är det inte så mkt att göra. Har ni en relation där det går att samtala så lägg fram förslaget att dottern åker hem till dig tidigare men att hon sedan kommer till pappan igen, fast på dina veckor.

Brumma

Äldre 19 Jul 17:03

#15

Anonym (Villrådig) skrev 2017-07-19 11:02:53 följande:

Pappan och jag pratar minimalt med varann. Kommer inte överens om nåt .

Han brukar köra över folks vilja å ser bara till sig själv.

Hon är mycket med mig, jag brukar få prata med henne ordentligt för att få henne till pappan på hans helger då jag tycker det är viktigt att de ses och har en relation .

Då handlar det om 2 eller 3 dagar. Men 3 veckor är för mycket tycker hon.

Vi var överens om 2 veckor pappan å jag men hon tycker även det är för länge.

Att det blev 3 veckor fick hon reda på 1.5 vecka innan de åker .

De andra syskonen har vetat om detta länge.

Jag är fortfarande villrådig men tror stt jag åker å lämnar henne när 1,5 vecka gått .

Det blir halva tiden tycker det borde vara ok för både pappan och min dotter.

Tankar om detta?

Jag tänker att om ni sedan tidigare är överens om att han har vissa veckor under semestern och du andra veckor riskerar du att starta en stor konflikt.

Har pappan bara helger är ju de där få veckorna på sommaren otroligt viktiga. Jag tycker det är viktigare att hon följer med och har tråkigt men umgås med pappan än att du går in tar beslut över pappans huvud, minskar deras tid tillsammans och visar att pappans tid med sin dotter inte är viktig.

Varför tror du att halva tiden vore ok för pappan? Tänker du erbjuda dina veckor sedan? Har pappan semester då?

Brumma

Äldre 19 Jul 17:08

#16

Anonym (Absolut) skrev 2017-07-19 13:53:51 följande:

Det är mycket möjligt att sånt diskuteras även i en kärnfamilj. Jag var ungefär i den åldern när jag slutade vilja följa med mina föräldrar till landet.

Jag hade sommarjobb och ville hänga med kompisar. Som tur var insåg mina föräldrar det och lät mig slippa. Jag var med kanske en vecka, eller över några helger, resterande tid var jag ensam hemma i stan.

I det här fallet har ju barnet även tillsyn eftersom hon kan vara med mamman och storebror. Dags för pappa att låta lilla dottern växa upp och bli mer självständig. Ingen annans semester behöver bli förstörd av att en person inte vill delta.

Träffas man bara några dagar i månaden är de där veckorna viktiga. Jag förstår om pappan inte vill halvera den lilla tid han har med dottern.

Brumma

Äldre 19 Jul 17:33

#18

Anonym (Förälder) skrev 2017-07-19 17:09:53 följande:

En 14åring får bestämma själv över umgänge.

Kan inte pappan lyssna så kanske han ska ha NOLL veckor med henne.

En fjortonårig lyssnas på. Men varifrån har du fått att de får bestämma själv? Det finns liksom ingen åldersgräns :)

Brumma

Äldre 19 Jul 18:49

#22

Anonym (Förälder) skrev 2017-07-19 17:45:40 följande:

Ingen kommer hämta henne direkt.

Har ett eget fall nämligen med ett barn i samma ålder där advokaten sa precis det jag skrev.

Pappan kan ju hämta henne...

Brumma

Äldre 19 Jul 18:53

#24

iea skrev 2017-07-19 18:11:06 följande:

Barn har rätt att träffa sina föräldrar men inte tvärt om. Det låter helt skevt att pappan (i det här fallet) har rätt att ha barnet några speciella veckor som vissa här skriver. Om mamman är okej med att dottern är hos henne måste dottern få välja det. Det handlar ju inte om att dottern ska vara hemma ensam och lämnas "vind för våg" direkt .... Man kan inte bråka med tonåringar om allt, dessutom har pappan ljugit för dottern. Tycker TS förslag om att köra dit dottern i slutet av semestern låter jättebra.

Att vuxna har mandat att bestämma över barn har ju med att göra att barn inte har ett utvecklat konsekvenstänk.

Ja, det är förmodligen mkt roligare att vara med kompisar. Att det däremot innebär att dessa är de enda hela veckorna (om jag förstod TS rätt) som barbet har möjlighet att umgås med pappan kanske inte riktigt reflekteras över.

Men självklart beror det på barnets/tonåringens mognad. Min bonusdotter hade inte varit mogen att ta sådana beslut som fjortonåring. Min kusin i samma ålder var tillräckligt mogen vid tolv.

Brumma

Äldre 19 Jul 18:54

#25

Anonym (Öh) skrev 2017-07-19 18:52:53 följande:

Handgripligt släpa ut henne om hon inte vill följa med?

Förhoppningsvis inte.

Brumma

Äldre 19 Jul 19:04

#28

Anonym (Öh) skrev 2017-07-19 18:57:05 följande:

Men du ser alltså något i den stilen som rimligt? För annars är ju in kommentar om att han kan hämta henne obegriplig. Om hon inte vill följa med och han till skillnad från vad du dillar om förstår vansinnet i att släpa ut henne mot hennes vilja så kan han de facto inte hämta henne. Med andra ord motsatsen till det du skrev.

Självklart ser jag inte det som rimligt. Har jag uttryckt det?

Men visst kan han åka och hämta henne efter överenskommelsen. Det är möjligt att hon även då vägrar att följa med men lika troligt att hon isåfall åker med.

Jag skrev att barn lyssnas på. Men inte har bestämmanderätt. Exakt VAD i det tolkar du som:

1. Att han inte ska lyssna på sin dotter?

2. Att jag anser att han skall släpa ut sin dotter mot hennes vilja?

Vad exakt anser du att jag skrev? Verkligen skrev och inte vad du läste mellan raderna alltså?

Brumma

Äldre 19 Jul 21:30

#43

Anonym (Nja) skrev 2017-07-19 20:35:33 följande:

Det hade jag också förstått till viss del. Vad jag inte förstår är varför det ska vara okej att han även bryter mot den överenskommelse som han har med mamman? Sen måste man någonstans förstå att om man har valt ett upplägg med varannan helg så kan tre veckor ifrån den förälder som barnet vanligtvis bor med vara väldigt lång tid. Du verkar se det som någon slags kompensation för att han har barnet så lite? Vill han bygga en starkare relation måste han göra det utifrån barnets behov och det verkar inte vara det här upplägget.

Vad jag förstår det kom de överens om två veckor nu efter att dottern sagt att hon inte vill vara borta tre veckor. Dvs att de lyssnade på dottern och försökte komma fram till en kompromiss genom att minska med en vecka. Men att dottern inte fann det tillräckligt. Om det är så HAR pappan försökt möta tonåringen och ta hennes vilja/behov under beaktning och faktiskt mött henne en bra bit.

Är det så att jag missuppfattat och att de var överens om två veckor och pappan sedan ökar på är det ju fel.

Pappan kanske inte valt upplägget med vh.

Jag ser det som en möjlighet att faktiskt få tillbringa lite tid med sitt barn. Inte som "kompensation" utan värdefull tid. Jag har själv en bonusdotter som varit hos oss vh (pga mammans väl, inte pappans) och där är loven och veckorna på semestern oerhört viktiga. Den enda tid som finns att vara familj lite mer "på riktigt". Det ÄR viktigare än att vara hemma en extra vecka hos kompisarna..

Sedan har även min bonusdotters mamma fått "övertala" dottern att åka till pappan. Precis som vi fått "övertala" henne att åka hem till mamman igen. Hon har alltid sett det som roligast där hon är "just nu" och haft svårt att se konsekvensen av att få "som hon vill". Och vad hon vill ändrar sig beroende på om hon är hos mamman eller hos oss.

Det är väl därför jag reagerar på att mamman så snabbt verkar tänka att det är hemskt för barnet medans pappan verkar anse att det kommer gå bra. Jag tror att barn och ungdomar ibland får finna sig i att det kan vara lite tråkigt men att man ibland ändå får göra det de vuxna valt. Liksom de vuxna ibland får göra det barnen vill.

Brumma

Äldre 19 Jul 22:31

#45

Anonym (Nja) skrev 2017-07-19 22:04:31 följande:

Kanske har jag missat något men jag har inte läst någonstans att det handlar om kompisarna i första hand även om det i och för sig vore förståeligt. Kan lika gärna handla om att hon känner att det är för länge att vara ifrån sin mamma som hon huvudsakligen bor hos. Ska det också struntas i?

Nej, det är såklart inte säkert det är kompisarna :)

Det var mest för att det kom upp av andra i tråden som legitimt skäl till att inte åka med.

Jag har upprepade gånger frågat om det är sedan tidigare överenskomna veckor flickan är hos sin pappa. Om det är "hans" veckor så att säga. Om hon är van att vara där en längre tid varje åt är eller om detta är ngt nytt.

TS skriver bara att de rest bort en kortare period men inte hur länge dottern faktiskt brukar vara hos pappan. Är det resan i sig dottern har problem med eller att vara hos sin pappa tre veckor? TS skriver bara att hon inte vill åka så länge, inte att hon inte vill vara hos sin pappa om han skulle vara hemma.

Om det skall struntas i? Jag trodde att mina funderingar gällande det framgick :) Men, som jag skrev så reagerade jag över att mamman genast verkar tycka att det är "hemskt" för dottern att följa med längre än 1.5. Fast mamman själv tyckte iallafall två veckor gick bra. Och om det är pappans veckor har hon ju även ansett att än längre tid varit ok det med. Medans pappan är lugn men möter ändå dotterns vilja att dra ner på tiden med en vecka. Han struntar alltså inte i dotterns känslor. Eftersom han är lugn över resan kan man ju undra om dottern visar upp ngt annat hos honom? Liknande det jag beskrev, men sak känns och sägs hos mamma, en annan hos pappan. Varför är det mammans uppfattning som är allena rådande?

14åring vill ej resa med

INNEHÅLL