14åring vill ej resa med

Nej, det är såklart inte säkert det är kompisarna :)

Det var mest för att det kom upp av andra i tråden som legitimt skäl till att inte åka med.

Jag har upprepade gånger frågat om det är sedan tidigare överenskomna veckor flickan är hos sin pappa. Om det är "hans" veckor så att säga. Om hon är van att vara där en längre tid varje åt är eller om detta är ngt nytt.

TS skriver bara att de rest bort en kortare period men inte hur länge dottern faktiskt brukar vara hos pappan. Är det resan i sig dottern har problem med eller att vara hos sin pappa tre veckor? TS skriver bara att hon inte vill åka så länge, inte att hon inte vill vara hos sin pappa om han skulle vara hemma.

Om det skall struntas i? Jag trodde att mina funderingar gällande det framgick :) Men, som jag skrev så reagerade jag över att mamman genast verkar tycka att det är "hemskt" för dottern att följa med längre än 1.5. Fast mamman själv tyckte iallafall två veckor gick bra. Och om det är pappans veckor har hon ju även ansett att än längre tid varit ok det med. Medans pappan är lugn men möter ändå dotterns vilja att dra ner på tiden med en vecka. Han struntar alltså inte i dotterns känslor. Eftersom han är lugn över resan kan man ju undra om dottern visar upp ngt annat hos honom? Liknande det jag beskrev, men sak känns och sägs hos mamma, en annan hos pappan. Varför är det mammans uppfattning som är allena rådande?

Jag har skrivit att jag kan ha missuppfattat det. Men TS skriver att hon och pappan kommit överens om två veckor men att det ändå inte är ok med dottern. Det tolkar jag som att resan är minskad från tre till två veckor.

Jag uppfattar det inte så. Utan att han berättar 1.5 vecka innan resan. Att dottern inte vill så länge och att mamman o pappan då kommer överens om 2 veckor. Med tanke på att TS skriver "men hon tycker även det är för länge".

Men jag kan ju ha missuppfattat det som sagt. Hade varit intressant att veta om de minskat till två veckor efter dottern sagt att tre är för länge. Eller om pappan ökat utan mammans vetskap. Och hur många veckor - oavsett resa - barnet skulle varit hos pappan från början.

Om det är pappans veckor har han ju inte heller ngn skyldighet att "vara överens" med mamman gällande längden på resan...

Som del i en kärnfamilj reagerar jag starkt på detta dumma påstående. Självklart diskuterar man som familj vad man vill göra på semestern/sommarlovet, och försöker komma fram till något som gör att alla kan känna sig någorlunda nöjda med upplägget. Särskilt när man har med tonåringar att göra! Visst tvingas alla göra något de inte har lust med ibland - maken får följa med på loppis, jag tvingas med till stranden, barnen tvingas med på något museum eller hem till någon tråkig släkting på besök, men aldrig att man skulle tvinga någon att göra något de inte vill i TRE VECKOR när det finns alternativ!!! Vem blir lycklig av det? Vill inte tonåringarna följa med till stugan? Fine, då passar vi på att vara där lite längre medan de åker till far-morföräldrar eller är på något läger eller liknande.

Ditt exempel med att avbryta semestern är ju som att jämföra äpplen och päron. Här talar ju tonåringen tydligt om att hon inte VILL följa med, utan hellre är hos mamma, just för att slippa förstöra semestern för alla. Låt henne stanna hemma, och låt pappan ha en fin semester med de andra barnen som vill åka (eller åtminstone är för små för att kunna påverka). Och nog kan en fjortonåring vara hemma själv ett par dagar om hon är lagd åt det hållet.

Att vara en bra förälder handlar inte om att styra med järnhand, utan om att vara lyhörd och behandla sina barn som medmänniskor - inte som en del av packningen.