Det är ett helvete att natta vår son sen dag 1 och han är nu 5 år. Hjälp!?

Mer fysisk aktivitet under dagen, mer utomhusvistelse under förmiddag och tidig eftermiddag, mindre skärmtid (särskilt på eftermiddag och kväll) samt lååååång nervarvningstid på kvällen med lugna aktiviteter och dämpad belysning och mycket gos och närhet. Det finns studier på att det förbättrar sömnen. 

Jag får känslan av att det är allt skrik och bråk som är problemet samt att det tar mycket tid i anspråk. Skulle det hjälpa er om ni vuxna kunde använda tiden mer produktivt? Skulle sonen gå med på att ni sorterade tvätt/strök kläder/betalade räkningar/tränade yoga? Eller vad som helst annat som var lugnt och tråkigt. Allt för att få er vuxna att känna er mindre låsta.

Jag har en fyraåring som jag kan resonera med (hahaha, jo lite i alla fall). Hon gillar inte heller att somna själv och även om jag älskar att gosa och natta henne så har jag ingen större lust att ligga och vänta på att hon ska somna i ett par timmar om kvällen. Jag stannar och gosar så länge hon ligger stilla och försöker somna. Är hon inte redo att göra det så går jag och gör vad helst för syssla jag kan komma på (första gången är det kanske något som tar ett par minuter: hämtar en bok eller vattnar en blomma, men ganska snart så kunde hon gå med på saker som tar lite längre tid 10 - 20 minuter, som att diska eller ringa ett samtal). Jag kommer tillbaka när jag är klar och ofta har hon redan somnat annars kollar jag av med henne om hon är redo att sova och ligger då bredvid så länge hon försöker. Att hon väntar på att jag ska komma tillbaka verkar lättare för henne att acceptera än att jag har gått för natten. Det känns som om vi är mer på samma sida av problemet på det här sättet istället för att bråka och strida med varandra. Ingen som vinner eller förlorar.