Nu är bebisarna här! Bf Juli 2017

Det är möjligt att det har att göra med hur min graviditet är. Tänker väldigt mycket på hela resan just nu och tänker mycket på Edvin och hur det skulle varit att ha två. Skulle han vara exakt likadan?
Tänker mycket på hur det skulle vara om något av mina barn dog nu och tänker att jag kommer dö. Varenda grej som känns konstig i kroppen tror jag är nåt allvarligt, att jag ska falla ihop och dö...
Det är inte så att det styr min vardag, men tänker väldigt mycket. Hoppas det är tillfälligt. Tror det kommer kännas bättre när Oskar är lite större.
Ska också till läkaren och kolla mitt onda i magen som jag haft sedan förlossningen.

Jag vägde mig på återkontrollen igår. Vägde ca.60 kg nu, så 5 kg kvar till startvikt. Kommer nog dröja lite att få bort eftersom det nog är det som sitter på min gigantiska mage.. nästa vecka ska jag på mamma träning. "Återträning efter graviditet". Hoppas få en bra grund att fortsätta träna på...

Tror inte det är någon deppression, bara mycket tankar just nu.... känner mig glad och lycklig men får slå undan tankarna när de kommer...men ibland går det inte och då blir jag lite depp...det kommer säkert komma svackor då och då eftersom graviditeten var så jäkla jobbig och påfrestande psykiskt...

Vi hade också tänkt ha dop för Oskar, vet bara inte hur och har inte orkat ta tag i det än...
Vet inte vem jag vill ha som fadder...kan man ha 3 st? Sedan orkar jag inte stå och fixa med massa mat och grejer denna gång. Tänkte köra på tårt och kak buffé..kan man ha bara det?

Idag är Oskar 10 veckor. Var på BVC idag och han väger nu 6140g och är 57 lång.
Han har nu dubblat sin vikt sedan han föddes och hade gått upp 1 kg på två veckor!!! Viktkurvan pekar spikrakt uppåt men längdkurvan är lite under medel...
Kommer bli en tjock kille, precis som mina andra när de var bebisar.
Min mellan son vägde ca.7900 vid 3 månader, kul att se om han hinner komma upp till det..... äldsta sonen vägde ca.6500 vid 3 månader och det lär han ju klå!

Summerchild...allvarligt, vad är det för stolpskott till kille du har? Är han ung eller? Ni har väl fler barn va?
Vad gäller din bebis så hade jag aldrig i livet låtit detta passera förbi. Du åker in och kollar detta och stå på dig!! Har du en magkänsla att något inte stämmer, så är det oftast så.
Hur många gånger har man inte läst om fel som sjukvården gjort när det gäller bebisar? De tror att mamman/pappan är nojjiga bara...

Här rullar det på...min man börjar jobba på måndag...efter 105 dagar hemma så ska jag fixa allt själv. Så nervös, speciellt över morgonen. Hur ska jag lösa det? Vilken tid ska jag gå upp? Hinner vi? Känner mig lite stressad över det och det kommer bli lite ensamt här hemma nu..

Jag har inte fått tillbaka mensen än och har delammat i 5 veckor.
Den får gärna hålla sig borta!! Har ett recept på p-piller att hämta ut, men sålänge vi inte har sex så vill jag inte äta det. Finns inget preventivmedel jag gillar, så helst vill jag inte ha nåt.
Min man hade sagt att han skulle knipsa sig, men nu vill han avvakta....
Men som sagt så har vi inte ens haft sex än...snart 1 år sedan...känns nästan konstigt att ha det nu...

Om två veckor ska Oskar ta första vaccin sprutan. Tiden går så fort.
Har fått en bestämd liten herre här hemma som verkligen vet vad han vill!
Hade han fått bestämma hade han gärna stått upp eller flugit helikopter all vaken tid...precis det som är allra lättast att göra för mamma
Hans förkylning börjar släppa något, men fortfarande lite snorigt.
Från att nästan haft lite panik att han blivit så stor (älskar ju det där nyfödda) så tycker jag det är så kul nu. Händer nästan saker varje dag och är så mysigt att se! Visst blir det ju lite jobbigare ju äldre de blir, just att de blir lite mer bestämda, men det är ju så mysigt!

Oskar blir 12 veckor på måndag. På torsdag är det dags för första vaccinationen och då får jag äntligen väga och mäta igen.
Sist hade han ju gått upp över 1 kg på två veckor, men nu känns det inte som han gått upp så mycket. Vi har storlek 62 i kläder nu och han kan fortfarande ha några 56.

Fick första riktiga skrattet häromdagen och jag tycker det är så underbart hur det händer saker varje dag nu!
Han har varit lite svår att få att somna på kvällarna några dagar nu, han blir stressad och hyperventilerar och sparkar typ...men när han väl somnar så sover han mycket bra.
Han är underbar våran lilla knubbis. Så nöjd med livet och ibland märks han ju knappt...

Glömde skriva....bröderna gillar Oskar och har väl accepterat läget. Mellan brodern har vuxit enormt och är riktigt gullig mot Oskar. Största brodern är också gullig, men har en jäkla attityd här hemma nu.
Han har alltid varit "lite mycket" med allt, men nu är det extremt. Bråk och tjafs varje dag och han har blivit så hänsynslös och tyken.
Detta är mycket jobbigt och gör att jag knappt vill umgås med honom längre. Jag drar mig undan mer och mer från honom här hemma.
Vet ärligt talat inte hur vi ska lösa det med honom. Han tar liksom inte åt sig av det vi säger....

Jag tänker att de behöver inte aktiveras så mycket! Låt bebis få vara med bara!
Prata mycket med bebis och gör grimaser och sånt. Vi har en liten bok som spelar som vi tar fram då och då, annars har jag inte tagit fram så mycket saker än. Babygymet gillar han att ligga i.

Visst känner man sig som en dålig mamma.
Jag vill inte stöta bort sonen, men man orkar liksom inte tillslut. Han är bara för mycket just nu...
Mycket konflikter här med...

Välkommen!
Mina stora barn är 7 och 8, så detta blev ju också en liten sladdis....

Nu har vi haft flera nätter på rad som Oskar sovit kanon. Lägger han i nestet vid 22 och då sover han till 05 ungefär, sen somnar han om till 7.30-8!! Så får det gärna fortsätta!! Känner mig oförskämt pigg för att ha en bebis! Han är så go på dagarna också. Skrattar och pratar mycket nu. Hänt så mycket senaste veckan!!
Våran lilla guldklimp!!