Tränar ni era barn på att ha tråkigt?
Tränar ni era barn på att ha tråkigt? Att vänta på sin tur? Och liknande? Läste i en tråd om skolan där en lärare beskriver hur världen förändrats och barnen med den. Och det påverkar förstås hur barnen fungerar i skola och arbetsliv. Reflekterar ni över sånt här i ert föräldraskap, hur?
Det vi gör är tex att vara noga med att man måste kunna åka bil utan surfplattor. Dessa kommer bara med på riktigt långa resor och då får de inte användas förrän efter ett par timmar.
Vi är också angelägna om att ta lite skärmpaus ibland hemma och stå ut genom "jag har tråkigt-gnället" så att kreativiteten hinner vakna till liv.
Men vi kunde förstås göra ännu mer.
Citat från den andra tråden:
"Men min och många andras upplevelse är att skolan behöver uppfostra mycket mer nu än för ett par deccenier sedan.Nog för att många barn är artiga och kan svara väl i mindre sammanhang (familj, eller med ett par vänner), men många är samtidigt dåliga på att vänta på sin tur i större grupper och rent allmänt hantera att allt inte är roligt. Och det ställer till det i skolan, där man är en del av en större grupp och där valet inte längre är fritt."
Även mina föräldrar insåg vitsen med att se till att vi ungar hade sysselsättning i bilen när vi skulle åka någonstans (annars var det fullt slagsmål i bilen efter 10 minuter. Just bilresor och tågresor är tillfällen då det är sämst på att träna barn att ha tråkigt (själv har jag alltid haft något att läsa, handarbete etc när jag ska åka tåg, bil eller så).
Annars så matade vi inte sonen med sysselsättning, vi använde inte ordet tråkigt, utan kontrade om han klagade, då får du komma på något då, jag är inte en lektant.