Tränar ni era barn på att ha tråkigt?

Tränar ni era barn på att ha tråkigt? Att vänta på sin tur? Och liknande? Läste i en tråd om skolan där en lärare beskriver hur världen förändrats och barnen med den. Och det påverkar förstås hur barnen fungerar i skola och arbetsliv. Reflekterar ni över sånt här i ert föräldraskap, hur?

Det vi gör är tex att vara noga med att man måste kunna åka bil utan surfplattor. Dessa kommer bara med på riktigt långa resor och då får de inte användas förrän efter ett par timmar.
Vi är också angelägna om att ta lite skärmpaus ibland hemma och stå ut genom "jag har tråkigt-gnället" så att kreativiteten hinner vakna till liv.

Men vi kunde förstås göra ännu mer.

Citat från den andra tråden:
"Men min och många andras upplevelse är att skolan behöver uppfostra mycket mer nu än för ett par deccenier sedan.Nog för att många barn är artiga och kan svara väl i mindre sammanhang (familj, eller med ett par vänner), men många är samtidigt dåliga på att vänta på sin tur i större grupper och rent allmänt hantera att allt inte är roligt. Och det ställer till det i skolan, där man är en del av en större grupp och där valet inte längre är fritt."

hammarhajen skrev 2017-08-12 07:28:52 följande:

Det var jag som skrev i andra tråden.

Jag menar inte att man ska lära barn att skärmfri tid är tråkigt. Inte alls
Men det barn (och säkert också vuxna nu för tiden) har svårt för idag är att t.ex. vänta på sin tur att prata eller på att stå ut med en rutinuppgift som inte glimmar och glittrar.

Självklart ska man försöka göra livet roligt och underlätta sina arbetsuppgifter! Men man måste OCKSÅ kunna hantera när det faktiskt inte är roligt, för allt kan inte vara superkul precis jämt. Säg att man t.ex. ska inleda ett arbetsområde i skolan med en film och så har man redan sett den hemma. Sådant måste man klara. Eller att man redan hört högläsningsboken hemma, eller att fem kompisar får ordet innan man själv. Eller att kompisen Nisse som faktiskt kan enormt mycket om motorer har en redovisning för klassen när man arbetar med teknik. Låta NISSE vara i centrum och inte avbryta eller spela pajas för att dra uppmärksamhet till sig själv. eller prata med grannen och stunta i Nisse. Och man måste fixa att lyssna på en genomgång om något man redan kan, en 10 minuters repetition för att halva klassen behöver och resten faktiskt ändå mår gott av lite påfylling.

Allt ska inte vara för lätt, förstås. Men är man en del av en grupp så är inte allt anpassat till individen exakt varje minut och det saknar många barn (tillräckliga) strategier att hantera.

Hur hanterar ni i skolan detta då? Vad gör man med de barn som inte har strategierna? Pratar man med föräldrarna? Barnet?

Tränar ni era barn på att ha tråkigt?

INNEHÅLL