gurra skrev 2017-07-04 21:59:15 följande:
Att somna själv är väl "tyvärr" inte det mest naturliga för en 3-åring om man ser till psykologi och "naturen"'. Det finns frågor du lämnar obesvarade: har det plötsligt blivit såhär eller varit så länge? Hur länge går hon på förskolan om dagarna? Har hon kontakt med andra föräldern? Jag tänker att detta kan bero på fler saker;
Fysiska:
Hur länge sover hon på morgnarna? Hon somnar ju sent...Kanske dags att väcka henne vid 5.30-6 en period och se om det hjälper att vända tillbaka på dygnet om hon inte redan vaknar vid denna tid. Är hon trött när hon ska sova eller ska hon sova för att "man ska" sova vid den tiden du börjar natta? Ger du henne sockerrik mat några timmar innan läggdags? Varvar ni ned vid 17.30 utan tv och vilda lekar?
Psykiska:
Barn är ju sällan jobbiga för att. Det låter som att hon vill få så mycket tid som möjligt med dig, få din uppmärksamhet och närhet. Märker hon att du är trött och mår dåligt? Hur är relationen med andra förälder? Jag tycker du ska förklara för henne att du är trött efter att ni pratat en stund, och att du inte kommer orka prata något mer ikväll men gärna imorgon. Sedan pussa och ligga bredvid tyst. Ställ mobilen så om du somnar till vaknar du innan hela kvällen passerat. Ha drickglas och eventuell potta bredvid sängen för att undvika onödigt spring. Bestäm i förväg vilka två sagor ni ska läsa och säg när sista boken öppnas att "nu är.det här sista boken"'. Fråga vem som ska släcka lampan; du hon eller gosedjur. Dra nödlögn med musiken att du har ont i öronen och inte kan lyssna på musik just nu, att grannarna sover eller att gosedjur vill ha tyst när hen ska sova.
Slutligen låter det som att du behöver ordna med avlastning någonstans ifrån. Om så bara en gång i månaden. Barnvakt? Släktingar i andra kommuner? Mammakompisar? Peppkram
P.s. Detta är ett vanligt problem (tänk God natt alfons Åberg) och jag tror du behöver försöka vända stressen att ej få egen tid till att du faktiskt har en dotter som vill vara med dig! Njut av det! Egentid kommer bli frivilligt eller ofrivilligt om bara några år.
Tack för alla era svar! Jag tar till mig av precis allt.
Sovproblemen har alltid funnits med henne, även i början när jag och pappan levde ihop. Vi har alltid haft lugna och mysiga rutiner innan själva nattningen men jag tror precis som du skriver att hon registrerar mina känslor när jag är just stressad/utmattad vilket jag tyvärr är alldeles för ofta. Hon vaknar 05.30 vilket gör hela sömnproblemet desto mer frustrerande. Hon går långa dagar på dagis (7-8 timmar) och sovstunden tog vi bort för 3 mån sen. Både hon och jag har väldigt god kontakt med hennes pappa som hämtar 2 dagar i veckan och har henne boendes hos sig varannan helg. Jag har svårt att se att den relationen skulle ha någon negativ inverkan på henne. Däremot så vill hon nog ha ut det mesta av mig dygnets alla timmar och jag behöver nog samla en himla massa kraft och bara stålsätta mig inför nattningarna. Slits dock mellan mitt förnuft och samvete och känner mig så otillräcklig när jag inte kan få mitt eget barn att somna...
