Vad ska jag göra för att vår 3-åring ska vilja sitta i sitt rum och leka?
Vi har en 3-åring, en ganska pulig, pillig 3-åring som gillar att pyssla, bygga med plusplus, köra med små grävmaskiner och lasta havregryn eller makaroner, leka med play-doh, bygga tågbana och spela spel. Han har mycket leksaker och jag har verkligen ansträngt mig för att alla saker ska vara lätta och hitta och plocka fram i hans rum. Allt är hyfsat välsorterat och jag har inrett det mysigt. Han går korta dagar på dagis och har många lediga dagar då han är hemma med en eller båda av oss så är det lite sämre väder så har vi mycket tid att leka tillsammans inomhus i hans rum. Men ungen vill sitta i köket, precis hela tiden! Han drar runt grejer i hela lägenheten och placerar allt på köksbordet eller på golvet i vardagsrummet. Det beror inte på att vi är i köket. Han kan lika gärna ta med sig sina plusplus och gå och sätta sig i köket trots att jag är kvar i hans rum. Idag satt han ensam under en timme vid köksbordet ("för att det är bättre där") medan jag höll mig kvar i hans rum och sedan tjatade han på mig att han kände sig ensam och ville att jag skulle komma ut i köket. Jag svarade att jag kände mig ensam i hans rum, men det lyssnade han inte på, utan gav istället upp och satt kvar ensam i köket medan jag stannade i hans rum.
Han har ett "lack"-bord i sitt rum med två stolar till men vid det vägrar han sitta vid. Jag funderar på om han tycker att bordet är för litet, men å andra sidan så använder han inte mycket mer yta i köket, mer än att han skyfflar bort de grejer som han för tillfället inte använder längre bort på bordet. Lite senare ville han bygga med tågbana. Vi frågade om vi skulle följa med honom in i hans rum så att han kunde bygga den, men nej, ungen hämtade tågbanan och bar ut den i vardagsrummet och tyckte att vi kunde sitta i soffan och prata tills han hade byggt färdigt, sedan ville han att hans pappa skulle vara med och leka. Till saken hör att vi har en soffa i hans rum också, som vi hade kunnat sitta i och prata (som vi faktiskt gör ibland) men det ville han inte. Så här är det jämt och jag förstår faktiskt inte riktigt vad problemet är. Är det någon här som har några tankar kring det hela?