Inlägg från: Anonym (Ts) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ts)

    Hjälp.. abort eller behålla?

    Jag har velat ha barn i flera år och så händer det vid det sämsta möjliga tillfället.

    *30 år

    *Dumpad och fortfarande dödskär i killen

    *Ingen egen lägenhet

    *Inget jobb för tillfället

    Hur hade ni gjort? Tiden går och jag känner att jag måste komma fram till ett beslut snart! Men jag blir verkligen inte klokare. Kommer få en tid på abortmottagningen i början på veckan.. Ena dagen tänker jag att abort är bäst för barnet och andra dagen tänker jag att det ordnar sig. Fick göra vul förra veckan och jag började gråta när jag såg embryot på skärmen :( Det var riktigt jobbigt. Mitt ex vill såklart att jag gör abort men jag skulle inte "förstöra" hans liv om jag behöll barnet som han säger, men däremot skulle jag göra hans liv väldigt annorlunda. Han försöker verkligen intala mig att det är en väldigt dålig situation och det kan jag väl till viss del hålla med om.. Det här är så svårt! Hade han bara velat ha mig tillbaka så hade inte det här varit något problem och det gör så ont.

  • Svar på tråden Hjälp.. abort eller behålla?
  • Anonym (Ts)
    Anonym (jag) skrev 2017-06-24 20:39:21 följande:

    Jag hade gjort abort. Jag hade inte velat gå miste om chansen att i framtiden ge mitt barn en trygg uppväxt i en kärnfamilj. Jag vill inte ta alla nätter själv , vill inte lämna mitt barn från lig halva barnets uppväxt, inte ha insyn i hur barnet har det eller vilka vuxna som tar hand om litt barn vv.. Och jag hade inte klarat av qtt lämna övermin bebis till pappan och pappans framtida nya flckvän så dom kan leka lyckliga familjen medan jag sitter ensam och trånar efter pappan, saknar min bebis och bygger avundsjuka mot barnets nyabonusmamma.

    Nä. Att få barn med den man älskar, i en trygg situation och att få leva med sin familj heltid är underbart. Det är värt att vänta på.


    Det är just den här tanken som skrämmer mig. Jag är rädd att jag kommer fortsätta tråna efter honom och vara bitter, ensam och ledsen resten av livet. Svartsjukan att han är med sin nya och att hon gullar med mitt barn dessutom.. Samtidigt så finns en liten förhoppning om att det kommer bli vi igen och då kommer jag verkligen ha ångrat att jag gjorde abort. Men det lutar väl tyvärr åt att han inte vill ha tillbaka mig.

    Det är verkligen en egen liten familj jag drömmer om och det gör väl dom flesta. Har verkligen inte sett framför mig att jag sitter ensam i en lägenhet med en bebis :( Men sen så finns det ju inget som säger att jag skulle bli lämnad senare heller.. Tyvärr så separerar ju dom flesta förr eller senare. Är dessutom såå rädd att det kommer dröja innan jag träffar en kille igen som vill ha barn med mig. Jag tar verkligen inte vem som helst.

    Så jag vill göra abort pga ovanstående anledning och anledningen till att jag vill behålla är först och främst för att jag redan har fäst mig vid den lilla i magen och tänker ständigt på hur plutten kommer se ut osv. En blandning mellan mig och mannen jag älskar! Mitt ex är så fin på alla sätt och vis och han är verkligen pappamaterial. Tror ni att han kan få känslorna tillbaka om han ser min mage växa? Är verkligen ingen anledning att behålla men jag är nyfiken på om det skulle kunna ske.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Behåll) skrev 2017-06-24 22:33:19 följande:

    Gör inte abort bara för att det inte är den bästa tidpunkten.

    Vem har sagt att du kommer att kunna få fler barn?

    Jag drabbades av cancer i livmodern vilket är ovanligt under 40, men jag drabbades. Nu får jag leva med min sorg o längtan efter ett syskon till mitt barn.

    Jag skulle nästan kunna ge vad som helst för att få ett barn till.


    Åh <3 förstår verkligen din sorg och den här tanken har slagit mig flera gånger. Oftast är det väl inga problem att få barn igen men man vet ju verkligen aldrig hur livet ser ut framöver. Skulle aldrig kunna förlåta mig själv om det blir problem sen. Jag har slarvat med skydd med tidigare pojkvänner men inte har jag blivit gravid för det. Nu var det som att det var menat att det skulle hända. Enormt dåligt tillfälle, men ändå. Han och jag var väl en bra match på det planet.
  • Anonym (Ts)
    Less is more skrev 2017-06-24 22:46:18 följande:

    Vilken vecka är du i ? Hur ser din familj ut ? Har du syskon och föräldrar i närheten ?


    Är snart i v.8 så ska jag göra medicinsk abort så måste jag bestämma mig snart. Får lite panik av tanken på att dom kommer ringa från abortkliniken på måndag. Måste man ta första tabletten där eller kan man få ta alla hemma? Mitt ex lovade att han skulle vara hemma med mig under aborten och nästnästa vecka är han bortrest så det bör ske den här kommande veckan i så fall. Vill att han ska vara med om jag ska genomföra skiten.

    Min pappa bor ganska nära men min mamma och syskon bor 50 mil bort.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Sanna) skrev 2017-06-24 22:49:35 följande:

    Jag själv skulle gjort en abort men valde att behålla. Nu har jag en härlig ettåring här hemma som fyller mina dagar med glädje!


    Vad var anledningen till att du skulle göra abort från början? Fick du gå igenom hela graviditeten och bebistiden ensam? Jag känner ju av graviditeten hela tiden och har även fått en liten liten mage som jag klappar på när ingen ser. Känns så hemskt att bara avbryta allt men det kanske är bäst för alla... Vill ju inte gärna "tvinga" mitt ex att bli pappa men samtidigt kunde han ju ha tagit sitt ansvar. Hans första reaktion var ganska lugn och han log till och med och frågade hur det kändes att ha ett pyre i magen. Men ju mer jag har pratat om att behålla desto surare har han blivit. Han trodde väl att abort var självklart.
  • Anonym (Ts)

    Tycker ni att jag borde bolla tankarna med mina föräldrar eller är det bara dumt att dra in dom i det hela? Vill inte att dom ska bli överlyckliga (ifall jag ska göra abort). Skulle bara vara skönt att höra deras åsikter och få lite stöd. Mamma är väldigt orolig av sig så vill ju inte att hon ska oroa sig mer över min livssituation än vad hon redan gör. Vet att båda längtar efter barnbarn väldigt mycket..

  • Anonym (Ts)
    Anonym (Hmm.) skrev 2017-06-25 01:05:45 följande:

    Alltså största anledningen till att du vill behålla är väl att du vill ha kvar killen? Om du verkligen rannsakar dig själv?

    När man nyss blivit dumpad är nog värsta tillfället att skaffa/behålla barnet. Du är fortfarande kär. Vill han inte ha barnet kommer du fortsätta få ditt hjärta krossat under hela graviditeten, när barnet föds, när barnet kommit. Han kanske träffar en ny tjej redan innan barnet föds - då 'måste' du lämna ifrån din bebis till en främmande kvinna. Är det det du vill?

    Du kommer inte komma över honom direkt, han måste få umgås med sitt barn flera ggr/vecka kanske tillsammans med sin nya tjej. Känns det som att det kan bli okej?

    Eller så lämnar han dig helt ensam och sen när den jobbiga tiden är över kommer han och kräver v.v.

    Om du avbryter graviditeten och ni går vidare på varsitt håll så kommer du komma över honom och hitta en annan.


    Ja alltså.. jag hade ju gjort abort på en gång om det var något ons som var pappan och som jag inte hade några känslor för alls. Så ja det är mycket möjligt att jag vill behålla just för att han är pappan. Vill ju ha barn men inte med vem som helst. Han har velat fram och tillbaka gällande oss så jag tänker väl att det kommer ordna sig. Men jag får nog inse att det inte kommer bli vi igen och jag vill verkligen inte hamna i situationen du beskriver!

    Han har lovat att följa med på alla kontroller osv och även förlossning om jag behåller men skaffar han en ny tjej, ja då vettetusan hur det blir..
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Abort) skrev 2017-06-25 10:57:11 följande:

    Jag skulle säga abort om du inte vill att din unge ska bli tvångsomhändertagen av myndigheter.


    Jag sitter inte i skiten på det sättet. Jobb kan jag ordna och kommer lyckas få en bostad innan barnet kommer. Har utbildning och sparade pengar och en familj som hjälper mig ifall det skulle behövas. De praktiska sakerna löser sig. Det är tanken på att jag ska leva ensam med bebisen som skrämmer mig.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Abort) skrev 2017-06-25 15:56:14 följande:

    Men kom ihåg att ett barn kan aldrig rädda en relation. Det slutar aldrig bra när man tänker på det sättet. Man kan aldrig hålla kvar en man genom ett barn...


    Nej det vet jag men hormonerna får en väl att tänka knäppa tankar. Älskar honom och livet i magen men det bästa är väl att avbryta och hoppas att jag träffar någon att bilda familj med. När det nu blir.. :(
  • Anonym (Ts)

    Har fått tid på abortmottagningen imorgon. Kändes lugnt när jag pratade med dom i telefon men nu känner jag mig illamående och nästan svimfärdig. Är lite nervös över själva aborten och otroligt rädd att jag tar fel beslut. Hjärtat vill inte det här men jag måste verkligen försöka tänka på omständigheterna. Jag vill ju ha en liten lycklig familj, inte köra racet helt själv. Är helt snurrig i huvudet av alla tankar och nu har jag bara en dag på mig att reda ut allt ordentligt för sen är det försent :/ Ska nog prata med exet en sista gång innan imorgon för att se vad han säger. Vill han verkligen verkligen inte ha barnet så kan jag inte gå emot hans vilja (även fast jag vet att det är jag som bestämmer).

  • Anonym (Ts)

    Jag har nu genomfört en medicinsk abort och det gick väl bra fysiskt men psykiskt var och är det fortfarande skitjobbigt! Efter att jag hade tagit den första tabletten kände jag mig helt tom. Kände att jag började ångra mig framåt kvällen och googlade om det gick att ändra sig men det verkade kört så det var bara att vänta i två dagar på att slutföra det hela...

    Exet kom och hämtade mig dagen för aborten och jag bodde hos honom i ett par dagar efteråt för det kändes tryggast så. Han var väldigt omhändertagande och snäll men det är ju klart när han fick som han ville. Grät när jag skulle föra upp pillerna fast embryot troligtvis redan hade dött av första pillret. Sen när det satte igång grät jag ännu mer när blodet rann och klumparna kom ut i toaletten. Det var hemskt.. Hade fäst mig vid det lilla i min mage :( Mitt ex bad om ursäkt för att han inte fattade att det skulle vara så jobbigt att genomgå en abort. Han trodde att det bara var att ta ett piller och sen vart det klart. Så är glad att han var med och fick se hur jobbigt det faktiskt kan vara. Förhoppningsvis är även han noggrannare med skydd framöver. 

    Nu när jag kan tänka lite klarare utan en massa hormoner i kroppen och stress om att jag måste bestämma mig så ångrar jag mig faktiskt och det känns skit. Vet att allt hade fixat sig och blivit bra innan barnet kom. Men det finns inte mycket att göra. Jag träffar kanske någon inom kort som vill ha barn med mig. Men just nu känns det helt otänkbart att skaffa barn med någon annan än mitt ex. Jag älskar honom mer än allt och jag kan inte sluta tänka på hur fint vårt barn skulle bli. Så just nu känner jag bara en enorm sorg över obesvarad kärlek och barnet som jag valde bort.

Svar på tråden Hjälp.. abort eller behålla?