Hjälp.. abort eller behålla?

Den stora frågan är om du vill ha barnet eller inte. Resten är "bara" omständigheter som kommer att fixa sig. Du kommer att komma över killen, få jobb och bostad och allt det där andra. Det är bara en fråga om när.

Känner du däremot att det är fel att skaffa barn just nu, med de förutsättningar du har nu, så avbryt och gå vidare. Då kommer ditt barn när det är rätt.

Gå gärna och prata med en kurator på abortmotagningen/kk. De är jätteduktiga. Jag var övertygad om att jag ville ha abort, men fick ändå bra stöd från kurator för att ta mig igenom det på bästa sätt.

Jag hade gjort abort. Jag hade inte velat gå miste om chansen att i framtiden ge mitt barn en trygg uppväxt i en kärnfamilj. Jag vill inte ta alla nätter själv , vill inte lämna mitt barn från lig halva barnets uppväxt, inte ha insyn i hur barnet har det eller vilka vuxna som tar hand om litt barn vv.. Och jag hade inte klarat av qtt lämna övermin bebis till pappan och pappans framtida nya flckvän så dom kan leka lyckliga familjen medan jag sitter ensam och trånar efter pappan, saknar min bebis och bygger avundsjuka mot barnets nyabonusmamma.

Nä. Att få barn med den man älskar, i en trygg situation och att få leva med sin familj heltid är underbart. Det är värt att vänta på.

Vilken jobbig situation. Har du fått prata med en kurator? Om inte så tycker jag du ska boka in ett besök, de ska finnas kuratorer att vända sig till vid en abort.

Det är just den här tanken som skrämmer mig. Jag är rädd att jag kommer fortsätta tråna efter honom och vara bitter, ensam och ledsen resten av livet. Svartsjukan att han är med sin nya och att hon gullar med mitt barn dessutom.. Samtidigt så finns en liten förhoppning om att det kommer bli vi igen och då kommer jag verkligen ha ångrat att jag gjorde abort. Men det lutar väl tyvärr åt att han inte vill ha tillbaka mig.

Det är verkligen en egen liten familj jag drömmer om och det gör väl dom flesta. Har verkligen inte sett framför mig att jag sitter ensam i en lägenhet med en bebis :( Men sen så finns det ju inget som säger att jag skulle bli lämnad senare heller.. Tyvärr så separerar ju dom flesta förr eller senare. Är dessutom såå rädd att det kommer dröja innan jag träffar en kille igen som vill ha barn med mig. Jag tar verkligen inte vem som helst.

Så jag vill göra abort pga ovanstående anledning och anledningen till att jag vill behålla är först och främst för att jag redan har fäst mig vid den lilla i magen och tänker ständigt på hur plutten kommer se ut osv. En blandning mellan mig och mannen jag älskar! Mitt ex är så fin på alla sätt och vis och han är verkligen pappamaterial. Tror ni att han kan få känslorna tillbaka om han ser min mage växa? Är verkligen ingen anledning att behålla men jag är nyfiken på om det skulle kunna ske.

Gör inte abort bara för att det inte är den bästa tidpunkten.
Vem har sagt att du kommer att kunna få fler barn?
Jag drabbades av cancer i livmodern vilket är ovanligt under 40, men jag drabbades. Nu får jag leva med min sorg o längtan efter ett syskon till mitt barn.
Jag skulle nästan kunna ge vad som helst för att få ett barn till.

Vilken vecka är du i ? Hur ser din familj ut ? Har du syskon och föräldrar i närheten ?

Behålla skulle vara det bästa är mitt råd. Tror att din ex behöver mera tid på sig för en pappa roll. Det tar tid både för mamman och pappan att vänja sig vid tanken att ett barn växer i magen. Många i din situation tar förhastade slutsatser i ren panik och för att mannen vill inte ha barnet. När aborten är gjord så är det försent om man ångrar sig.

Du har börjat få lite mamma känslor redan för det lilla barn som växer i din mage. En dålig "timing" att ha blivit gravid kan bli hur bra som helst om man ändå behåller. Ja vem vet kanske din ex ändrar sig när väl barnet är fött.

Jag själv skulle gjort en abort men valde att behålla. Nu har jag en härlig ettåring här hemma som fyller mina dagar med glädje!

Åh <3 förstår verkligen din sorg och den här tanken har slagit mig flera gånger. Oftast är det väl inga problem att få barn igen men man vet ju verkligen aldrig hur livet ser ut framöver. Skulle aldrig kunna förlåta mig själv om det blir problem sen. Jag har slarvat med skydd med tidigare pojkvänner men inte har jag blivit gravid för det. Nu var det som att det var menat att det skulle hända. Enormt dåligt tillfälle, men ändå. Han och jag var väl en bra match på det planet.

Är snart i v.8 så ska jag göra medicinsk abort så måste jag bestämma mig snart. Får lite panik av tanken på att dom kommer ringa från abortkliniken på måndag. Måste man ta första tabletten där eller kan man få ta alla hemma? Mitt ex lovade att han skulle vara hemma med mig under aborten och nästnästa vecka är han bortrest så det bör ske den här kommande veckan i så fall. Vill att han ska vara med om jag ska genomföra skiten.

Min pappa bor ganska nära men min mamma och syskon bor 50 mil bort.

Vad var anledningen till att du skulle göra abort från början? Fick du gå igenom hela graviditeten och bebistiden ensam? Jag känner ju av graviditeten hela tiden och har även fått en liten liten mage som jag klappar på när ingen ser. Känns så hemskt att bara avbryta allt men det kanske är bäst för alla... Vill ju inte gärna "tvinga" mitt ex att bli pappa men samtidigt kunde han ju ha tagit sitt ansvar. Hans första reaktion var ganska lugn och han log till och med och frågade hur det kändes att ha ett pyre i magen. Men ju mer jag har pratat om att behålla desto surare har han blivit. Han trodde väl att abort var självklart.