Men är det så önskvärt att alla möjliga och omöjliga (mest det senare) partier med bara några få procent kommer in i riksdagen ock kanske hamnar i vågmästarposition mellan blocken? Det parlamentariska arbetet måste ju fungera också.
Kanske rentav bättre med ett tvåpartisystem av brittisk modell?
Det brittiska systemet med absolut majoritet i enmansvalkretsar kan ge rejäl politisk stabilitet i ett land. Politiska minoriteter blir chanslösa och väljer ofta att verka som en grupp inom endera labour eller conservative. Kommunisterna fanns/finns som en minoritet inom labour.
Systemets nackdelar är emellertid att ganska stora opinioner kan bli näst intill orepresenterade i parlamentet, om de endast är i majoritet i några få valkretsar.Teoretiskt tillspetsat exempel:
Om det ena partiet, erövrar 51 procent i samtliga valkretsar och det andra 49 procent kommer det senare partiet att bli helt orepresenterat i underhuset, trots att partierna i röster räknat är nästan jämnstarka. Segraren tar allt.