Dagens styrelseskick har nått vägs ände.

Tycker emellertid att vår demokrati fungerar ganska bra. Anser dock att antalet riksdagspartier är lite väl stort. Det brittiska systemet med absolut majoritet i enmansvalkretsar leder i praktiken till två- eller i varje fall fåpartisystem. Detta ger starkare majoritetsutslag och större parlamentarisk stabilitet.

Att höja riksdagsspärren är också en metod, som jag borde ha nämnt i mitt inlägg härovan.

Dagens styre med broilerpolitiker och lobbygrupper och en högröstad vinklad mainstreammedia-kör har enlig mig nått vägs ände.

Det fungerade väl bra och behövdes för 100 år sen men det känns alltmer odemokratiskt.

Vad ska vi ha istället?

Mina lösa tankar och förhoppningar är ett mer professionellt och tjänstemannaaktigt styre, det råder ju total konsensus om det mesta i smahället, oftast tar politikerna i så de får förstoppning för att HITTA PÅ skillnader.

Alla är exemeplvis överens om att vi måste ha sjukvård försvar, vägar skolor fattigvård forskning osv osv.

Man kan naturligtvis inte koppla bort folkets åsikter, men politikerledet kan likt grosshandlaen kastas på sophögen.

Direktdemokrati och folkomröstningar vore modellen.

Exempel, vad nyttar det till att höra och lägga tid på ett antal ordbajsande politikertöntar som Sjöstedt (örrk) och Lööf tjata om hur många kronor de vill använda på ditten eller datten, oftast är det ju bara fjantiga detaljskillnader utan praktisk skillnad. Deras insats till samhllets nytta är inte noll, den är negativ.

Dagens yrkespolitiker brukar ofta oja sig över att för få ungdomar vill bli politiker, klart de känner sin världsbild hotad, sin försörjning hotad. men är det ett problem? 

Frågan är, var ska denna utveckling starta först?, i Sverige kommer det ju inte ske först, kanske i Asien? Afrika?

Lika lön för olika arbete och ett samhälle som bygger på direktdemokrati där de som är högst andligt utvecklade, och vars IQ och EQ ligger på ungefär samma nivå, bör sitta i regerande ställning. ... Med vänlig hälsning, Pentra

Men är det så önskvärt att alla möjliga och omöjliga (mest det senare) partier med bara några få procent kommer in i riksdagen ock kanske hamnar i vågmästarposition mellan blocken? Det parlamentariska arbetet måste ju fungera också.
Kanske rentav bättre med ett tvåpartisystem av brittisk modell?

Jag "offrar" mig och ställer upp som diktator om det är stabilitet som är nummer ett på agendan :) Jag lovar att inte lyssna på någon annan för att optimera stabiliteten.

Det brittiska systemet med absolut majoritet i enmansvalkretsar kan ge rejäl politisk stabilitet i ett land. Politiska minoriteter blir chanslösa och väljer ofta att verka som en grupp inom endera labour eller conservative. Kommunisterna fanns/finns som en minoritet inom labour.
Systemets nackdelar är emellertid att ganska stora opinioner kan bli näst intill orepresenterade i parlamentet, om de endast är i majoritet i några få valkretsar.Teoretiskt tillspetsat exempel:
Om det ena partiet, erövrar 51 procent i samtliga valkretsar och det andra 49 procent kommer det senare partiet att bli helt orepresenterat i underhuset, trots att partierna i röster räknat är nästan jämnstarka. Segraren tar allt.