Krusbärskompott skrev 2018-01-15 17:32:26 följande:
Känner mig extremt lyckligt lottad men är väldigt nöjd m tillvaron i v34. Har haft möjlighet att byta arbetsuppg till självständigt adminjobb och har mkt förstående chef som tycker det är ok att jag styr min tid själv. Jag sover en timme extra någon morgon i veckan och det är guld värt.
Ingen foglossning. Lite halsbränna ibland, som Novalucol botar. Sover bra, är inte ens uppe o kissar på nätterna. Enstaka sammandragningar.
Det är lite så att jag skäms när folk är medlidande med hur jobbigt det måste vara för mig och hur tapper jag är... känns som om det är extremt ovanligt? Går bara och väntar på att nåt ska hända...
Jag har faktiskt likadant. Har haft en fantastisk graviditet hittills (vilket jag såklart är otroligt tacksam över). Det är ju första gången för mig, så jag har inget tidigare att jämföra med. Men när alla andra frågar om krämpor och besvär så har jag aldrig något att svara dem.. Känns som att de tror jag ljuger när jag bara säger "Nej jag mår bra".
Jag har knappt mått illa, har inga foglossningar, sover hela natten utan att gå upp och kissa, har ett riktigt lågt järnvärde som borde göra mig trött och frusen, men inte heller det påverkar mig nämnvärt.
Så jag förstår din känsla, ja det är nästan så man skäms lite över det, och man vill ju inte heller gå runt och "skryta" över hur bra man mår, när vet att det finns andra som mår riktigt dåligt i sina graviditeter. :o