Bf mars 2018 följas åt?
Hoppas det är pågång något nu! Håller tummarna för dig:)<3
Hoppas det är pågång något nu! Håller tummarna för dig:)<3
Förstår att det måste börja vara tufft, och nu börjar du ju endå ha gått över rätt så länge men snart så!:)
Hur går det för dig??
Och ni andra - kämpa :) jag vet ju att frustrationen växer för varje dag, men det är nära nu
Igår kl 11:49 föddes vår lille son! <3
Alltså ni som fått era små, hur har ni det med hormonerna nu efter förlossningen? Vi fick den 14e och efter 4 dagar kom den här berömda baby bluesen.. och den ha än inte velat ge med sig utan det är hemskt mycket tårar och ångest.. nån som känt av nån depp eller är det bara jag som inte är i någon mysig bebis bubbla som alla pratar om? :(
Åh grattis! Hoppas att allt har gått bra?
Vill att det ska sätta igång här..
Vi ligger då inne på barn nu jag och Lill gubben, efter att Lill hjärtat haft kaskad kräkningar, förstoppning och jätte ont i magen så åkte vi in och blev inlagda direkt, de misstänker mjölk allergi och jag hoppas verkligen att det är det och inget värre och att det hittar nått sätt att hjälpa då det gör så extremt ont att se han ha så hemskt ont som han haft:(
Nu är även vårt lilla mirakel här! Skulle in på igångsättning, men det startade av sig själv tillslut. Nu njuter vi bara i bebisbubblan!! <3
Jag har mått fruktansvärt piss till å från nu sen lillen kom. Jag tror det var den här såkallade baby-blues. Herregud.. Idag är de skillnad men jag har fortfarande stunder där jag känner att humöret svänger o jag blir orolig o rädd. Men när jag mår riktigt dåligt så har jag tänkt så jävla dumma tankar... Att jag ångrar mig o jag känner mig låst. Att jag inte vill ha honom o att jag inte kommer klara.. Dessa tankar har bara vart känslor men fy fan va jobbigt de har vart.. Jag har läst mycket om baby-blues o stämmer in på allt jag kände. O det var i samband att det rann till i brösten. Jag var så ledsen... Pratade mycket med min man om de.. O han är så snäll o förstående.. Han sa att de är inte så konstigt o att han också läst på lite...
Dessa känslor kommer då o då.. Inte alls lika starka o inte att jag ångrar mig men att jag får lite panik o tänker att shit mitt liv är helt förändrat! Hur ska jag klara?! Vad har jah gett mig in på. Men så kom denna dagen. Jag har fått sova typ 10h inatt då jag pumpade mjölk till mannen så han fick mata 1 matning på natten... Så jah tror sömnen hjälpte.. Bara att jag fick en natt ordenlig sömn.
Detta måste man prata mer om tycker jag då det är så förskönat att få barn o att man är så jävla lycklig hela tiden. Alla känner inte så. O om man då tror att de ska vara på ett visst sätt så blir man jätte orolig o ledsen när man inte känner så... Jag finns här om ngn känner samma eller så.. Då jag gått igenom en depression på 4 år med jobbiga ångestattackar osv så har jag erfarenhet. Kanske kan vara skönt... Hoppas alla ni mår ok iaf o va inte rädda för att vara ledsna.. <3
Jag ha känt precis samma och jag ska börja med samtal nu, det blev en större förändring av livet än vad jag kanske hade förväntat mig... känns så hemskt att jag saknar min sambo fastän vi lever ihop precis som vanligt men allt fokus är ju på Lilleman och det ska det ju vara men saknar endå min sambo hemskt mycket.. ursh det är så jobbigt att känna sig deppad! Och det blev inte lättare nu när lilleman har haft så ont :( Lät klokt att låta mannen din ta en natt, det tipsade min bm också om men vi ha inte fått möjlighet än då sambon jobbar i veckan men nästa vecka ska jag få en hel natt och jag längtar så!
Hej!
Jag helammar. O han äter bra. Men jag har hjälp med en amningsnapp. Då mina bröstvårtor inte är så pass "utsugna" så han har svårt å greppa. O ibland går det utan o ibland inte.. Försöker nu vänja av honom helt.. Så han kan amma utan. Då jag upplever att han får mycket mer mat utan han blir snabbare nöjd.... Är lite psykiskt påfrestande. Känner mig otillräcklig då jag vill amma utan.
Han har i varje fall inte gått upp så mycket. Vilket jag oroar mig för. Då jag o min man var riktigt runda bebisar. Han vägde 3700g när han föddes o gick ner till 3400 typ. O nu denna veckan vägde han 3500g...o han är 2 veckor. Bvc sa att de var ingen fara då han är pigg o fin men jag tänker på det hela tiden. De ska väl gå upp ca 150g i veckan?! Ska jag amma mer? Är det nappen som gör att de blir mindre mjölk till honom? Ska man ta till ersättning?
Vårt första barn o jag är lite nere idag pga hans vikt.. :(
Ska kanske lägga till att han vuxit från 52 cm till 56cm..
Oj ska de gå upp 150g i veckan? Våran pojke gick upp 150g på 2 dagar när han började få ersättning.. han kanske går upp för mycket?... nu är ju han 4 veckor så han kanske är en tillväxt period just nu.. han vägde 3390 och igår då han vägdes så vägde han 4085 :O
Det här med amma känns så svårt, ville ju verkligen men är rädd att han ska fortsätta ha ont.. men funkar det för dig med amningen och han mår bra så fortsätt amma så det inte blir som för mig att mjölken börjar sina.. pumpar och pumpar men det kommer bara mindre och mindre..:(
Vår lille kille är nu 5 veckor. Han var lite sen med o gå upp. Så han väger 4200g nu. Han började gå upp mer när jag slutade med amningsnapp... Han mår bra!:)
Jag har lyckats dra på mig min första svampinfektion i underlivet! Skit hemskt! Har haft sådan klåda så jag gråtit. Fick tablett oralt men hjälpte ej. Körde en kur med canasten.. Men tror jag slutade förtidigt men kuren då jag tycker det känns igen. Så börjar igen. Någon som har erfarenhet av svamp?
Hur lyckades du sluta med amningsnapp? Har testat utan men lillan får verkligen inget grepp då.. känns som att mina bröst är för mjuka så bröstvårtan sjunker liksom in i brösten och hon får inget att suga tag i.. :/