Sorgen

Ronyah

Äldre 13 Jun 10:24
17 svar

Återställ Anmäl

Sorgen

Idag var jag på VUL, enligt uträkning från sista mens gick jag in i v9 (8+0) idag.

Fick ett positivt gravtest 31/5, min cykel är i genomsnitt på 36 dagar, ibland 31 å nån gång 41.

Det fanns inga hjärtslag, och enligt mätningarna skulle jag varit i v4-5, pga det positiva testet så kunde hon nästan garantera ett MF, eftersom det borde ha varit större.

Så här ligger Jag, hemma på soffan och laddar inför skolavslutning. Och bara väntar på att kroppen ska göra sitt jobb. Ännu ett MF. Mer sorg.

Blodprov fick jag lämna, och ett till på fredag för att vara säker på att hcg går neråt, nytt VUL nästa vecka på onsdag om inte kroppen tagit hand om det själv så får jag tabletter som hjälp.

Jag vill så desperat få ett till barn, jag är så ledsen över att mina kromosomer inte vill.. Ingen hjälp kan vi få trots många upprepade MF, eftersom vi båda har varsitt barn, så har vi ingen rätt till hjälp. Hur sjukt är inte det...

(Ja, vi har turen att ha varsitt barn, men allt är inte som en dans på rosor..)
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Sorgen
Ronyah

Äldre 13 Jun 10:38
#3

Återställ Anmäl

Nykär15 skrev 2017-06-13 10:27:44 följande:
Usch...beklagar verkligen...vet sorgen över missfall och MA....jag har två barn sen innan, min sambo inga. Pga min ålder fick inte vi heller nån hjälp,..så vi har fått gå privat och betala för det.

Kanske kan ni med vända er privat i stället?

Kram

Hade absolut gått privat men har ingen aning om hur det går till, vad det kostar, vad dom måste veta, hur stor är egentligen chansen för att det skulle lyckas... Hur gick det för er?
Ronyah

Äldre 13 Jun 10:43
#4

Återställ Anmäl

Nallil66 skrev 2017-06-13 10:36:27 följande:
Fy lider med dig!

Min bästa mardröm nu när vi väntar på vul.

Om man får fråga, när du tänker tillbaka kan du koppla när du fick missfallet? Om du hade nån symtom el nått?

Jag har fortfarande alla graviditetssymptom, ömma bröst, kissar en gång i halvtimmen, trött som en tonfisk, smått illamående... hon så att det är naturligt då hormonerna fortfarande finns kvar i kroppen.

Men jag hade ett riktigt skarpt knivhugg i vänster sida förra onsdagen, tidigt på morgonen. Jag trodde att allt skulle gå fel då, men inget hände. Jag trodde att allt skulle vara bra. Nu ska man bara vänta på att allt ska komma ut..
Ronyah

Äldre 13 Jun 11:50
#7

Återställ Anmäl

Upprepade missfall skrev 2017-06-13 11:00:15 följande:
Är du säker på att ni inte har rätt till hjälp ändå? Som jag fått höra har man rätt till hjälp om man inte har något barn gemensamt, även om man har barn med annan. Men det kanske bara gäller om det bara är en partner som har barn sen innan? :/ Du skriver att dina kromosomer inte vill. Vet du att du har en kromosomavvikelse? För isf borde ni ju ha rätt till pgd eller vad de heter? Annars finns det ju många fler orsaker till missfall än kromosomer.

Har oxå gått igenom flera missfall så ja vet vad du känner :( Är för tillfället på jakt efter ett nytt +, som inte verkar vilja komma :/ Men o andra sidan känns det ju nästan meningslöst att ens få det där +et på stickan, då de ändå aldrig blir mer än ett + o sen är det över..!

Hoppas kroppen fixar det själv snart iaf så du slipper tabletter. Kramar

Man kan få hjälp om en utav oss hade varit barnlös, men så länge båda har varsitt barn så anses vi inte ha "rätt" till ett gemensamt barn, eller hjälpen till ett gemensamt barn.

Jag har gått utredning och vet att jag har en kromosomavvikelse, min son som fyller 13 i år var ett "turbarn" efter det har jag haft 1-2 MF så gott som varje år.

Förstår precis hur du menar med +et, jag tror inte att jag pallar fler MF. Min Man vill att vi ska fortsätta försöka men det gör ju så ont i själen vid varje MF, jag tycker dom bara blir värre och värre.
Ronyah

Äldre 14 Jun 12:48
#16

Återställ Anmäl

Jag har kollat upp Riga, men som någon skrev så blir det ju verkligen en pengafråga. Självklart så hade jag inte ens tvekat OM jag hade haft den summan att punga ut med en gång. Men tyvärr så har man varit ung och dum och samlat på sig skulder så lån är uteslutet.

Vi får börja spara och se hur långt vi kommer :)

Jag fyller ju "bara" 32 i år och då är det ju ett tag kvar till 50 ;)

Jag vet inte om det är någon idé med pergotime, trombyl och allt vad det heter eftersom det är en kromosomavvikelse det handlar om...?

Jag undrar dock när kroppen tar hand om detta, alla mina MF har skett max en vecka efter positivt test. Det känns lite surt att gå runt å känna sig gravid utan att något växer där inne :(

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Sorgen

Sorgen

INNEHÅLL