Sorgen
Idag var jag på VUL, enligt uträkning från sista mens gick jag in i v9 (8+0) idag.
Fick ett positivt gravtest 31/5, min cykel är i genomsnitt på 36 dagar, ibland 31 å nån gång 41.
Det fanns inga hjärtslag, och enligt mätningarna skulle jag varit i v4-5, pga det positiva testet så kunde hon nästan garantera ett MF, eftersom det borde ha varit större.
Så här ligger Jag, hemma på soffan och laddar inför skolavslutning. Och bara väntar på att kroppen ska göra sitt jobb. Ännu ett MF. Mer sorg.
Blodprov fick jag lämna, och ett till på fredag för att vara säker på att hcg går neråt, nytt VUL nästa vecka på onsdag om inte kroppen tagit hand om det själv så får jag tabletter som hjälp.
Jag vill så desperat få ett till barn, jag är så ledsen över att mina kromosomer inte vill.. Ingen hjälp kan vi få trots många upprepade MF, eftersom vi båda har varsitt barn, så har vi ingen rätt till hjälp. Hur sjukt är inte det...
(Ja, vi har turen att ha varsitt barn, men allt är inte som en dans på rosor..)