4 åring med vredesutbrott

Har en sådan tjej hemma jag med. Dessa utbrott handlar inte om att provocera eller köra med föräldrarna. Inte så starka känslor, de kan helt enkelt inte rå för detta. Det är en helt naturlig biologisk utveckling och för vissa barn blir det starkare. De upplever så starka känslor och kan inte hantera det.

Jag brukar försöka bryta situationen, om vi är ute tex, ta ungen och åk hem. Det går aldrig att övertala eller få hen på bättre tankar i det läget. Sen försöker jag vara lugn själv och inte lägga någon värdering, inte få barnet att känna skam etc. Väntar ut det värsta. När det börjar övergå i gråt istället söker jag kontakt och tröstar om det går.
Tänk på att det här är jättejobbigt för barnet också, de vet att de beter sig fel och man märket att de får skuldkänslor efteråt tycker jag. Mitt tips för att ni ska orka, alla i familjen, är att försöka minimera dessa utbrott. Tycket Alexis skrev väldigt bra. Vissa saker tummar man inte på, som säkerhet tex, men vissa grejer är inte så viktiga faktiskt. Dessa stunder är inte tillfälle att uppfostra, för det handlar egentligen inte om olydnad utan att barnet går igenom en känslomässig utveckling. Man måste känna in i stunden vad som är rimligt, tänka utanför boxen och vara kreativ istället. Läste lite i boken "lyhört föräldraskap" ang detta och tycker de skriver väldigt bra. 
Och som redan är skrivet, låt henne vara liten ibland! Det är skrämmande att bli stor och klara allt själv, ibland behöver de få gå tillbaka lite och söka tröst/hjälp. Finns ingen poäng i att propsa på att hon ska göra allt själv, även om man såklart ska uppmuntra till det. Min tjej pendlar mellan att kunna allt själv då man absolut inte får hjälpa till, till att låtsas vara bebis då hon inte kan nåt. Det är inget konstigt alls i den åldern.