Jag fattar att du mår dåligt av det, men om det är så sällan ni behöver samarbeta ska du givetvis inte sjukskriva dig. Ta hjälp av dina andra kollegor istället, prata med någon annan kollega som du litar på, om vad du upplever. Är de andra schyssta kan de hjälpa dig att förändra situationen, t ex inkludera dig i samtalet istället för den här personen och visa aktivt att du också är en i gänget.
Då är den här då och vi jobbar ihop.
Så fort hon fick syn på mig imorse vände hon demonstrativt bort blicken och hälsade på dom andra istället.
Vid frukosten pratade hon med alla och var även ännu mer högljudd än hon brukar men gav mig inte så mycket som en blick.
Går jag in i rummet där vi jobbar vrider hon inte ens på huvudet och tilltalar jag hela gruppen tittar hon bort.
Har halva dagen kvar men jag skulle verkligen vilja veta hur ni hade betett er om ni var mig?
Inser att känslorna som tar över är de jag upplevde som liten när jag inte fick vara med och hur jag kämpade för att vara omtyckt och accepterat.
Kram ?