Livet efter en otrohetsaffär. Hur går det för er som beslutade att fortsätta?
Första och sista gången jag gör misstaget att lita på någon som är otrogen, numera är det nolltolerans som gäller.
Mycket intressanta inlägg här...
Jo man kan visst "skylla" (lite iallafall) hennes otrohet på instinkter.
Såg ett program pa Discovery Channel om hur fiskmåsar på en väldigt packat ö var otrogena till höger och vänster. Forskarna upptäkte att fåglarna alla hade partner för livet men det var ju givetvis honan som valde en "bra make". Men när hanen var ute och letade mat så passade honan på att knulla på större och starkare hanar.
Varför?
Givetvis för att hennes gener skulle föras vidare med en stark fågel men som togs om hand av en trogen hane.
Skit smart ju!
Var med min partner i över 10 år. Hon skaffade sig en ny "killkompis" som hon träffat på en pub. Givetvis höll hon honom hemlig för mig... Trodde hon...
Vårat förhållande var skit och med min magtjänsla visste jag att något var fel.
Satte min jobb telefon i hennes bil en helg och ladda ner en app som hette "find my iphone". Skit bra GPS.
När jag konfronterade henne så slogs jag av hur hon så lätt kunde ljuga mig rätt upp i ansiktet. Som en jävla super agent typ!
Jag bönade och bad att hon skulle släppa sin "vän" vilket hon låvade...Tills hennes vännina fick reda på att hon fortfarande träffade sin vän och tvingade henne att berätta för mig.
Vad gjorde jag? Jo jag fortsatte att böna och be tills mitt ex förklarde att det aldrig skulle bli oss igen. (Obs vi hade då ett 2 årigt barn ihop - som nu då är några år äldre.)
Iallafall så blev jag så arg att jag skrev upp mig som single på en dejting site. Hör och häpna om jag inte träffade min "soulmate" på min andra dejt. Vi är idag lyckligt gifta med ett barn.
Mitt ex? Kröp givetvis till korset och ville ha mig tillbaka eftersom jag inte längre var deprimerad, träffat en skit snygg, ungre kvinna med dubbla mitt ex utbilding och lön.
Karma is a bitch!
Jag skulle vilja fråga er alla om en sak som har hänt mig nu här i sommar på semestern. Jag och min fru satt och pratade relativt lugnt om allt som skett. Det var ingen ilska inblandad utan mest en trött sorg över att det kunde bli som det blev. Jag sa precis som det var att jag aldrig kommer att förlåta det dom gjorde och att jag hatar att känna mig så arg i tid och otid över saker och ting som jag inte kan påverka. Ni vet känslan över att känna sig som en åsna eller en pajas. Som en sån där människa som nån klappar på flinten och inte har nån som helst respekt för..
Hon sa att hon önskade att jag själv hittade en kvinna och hade en affär med henne. Hon skulle inte lägga sig i och lovade att ge mig den tid jag behövde för att känna efter och inse att hon är den som jag älskar.
Det känns konstigt detta. Att få gratis frikort från någon som i alla år varit så svartsjuk och kontrollerande. Vet inte hur jag känner för detta eller om det är nåt som jag ens vill göra? Allt är bara så konstigt och annorlunda nu.
Såg att den här gamla tråden fått liv igen.
Hur gick det sen TS? Fortfarande gift med samma kvinna eller gick du vidare???