NomenNescio

Äldre 31 May 19:58

245 svar

Ni kvinnor som faktiskt inte tycker om barn - hur bemöts ni?

Anonym (Fruxo) skrev 2017-05-31 17:21:00 följande:

Det är ju en väldig skillnad på att inte vilja har barn och på att inte tycka om barn.
Att inte tycka om barn generellt är sjukt. Det är som att inte gilla män eller kvinnor. Eller att inte gilla gamla. Barn är människor i en viss fas i livet. Kan du själv se en fas i livet då du inte förtjänade att bli omtyckt på grund av din ålder?

Människor som inte tycker om barn har känslomässiga problem och borde ta sig en funderare på hur de ser på andra människor egentligen. Dom förtjänar varken respekt eller ett gott bemötande.

Tycker att det finns goda anledningar att säga att man ur en generell synpunkt inte gillar barn.
Det är svårt att säga att man inte gillar blåögda generellt, eller folk med brunt hår.

Men vad gäller barn går de ju igenom olika utvecklingsstadium rent neurologiskt, och det finns ju bevisligen kognitiva skillnader mellan barn och vuxna som påverkar saker såsom bl.a. beteendet.

Och om det är stadium och beteende som en hel del människor har svårt för - ja, so be it. Så länge de inte går runt och dränker andras ungar finns det ingen anledning att bli upprörd över det.

NomenNescio

Äldre 31 May 20:07

#66

Men är det inte minst lika känslokallt och empatistört att bara kunna älska ett barn som är en förlängning av en själv?

I en värld av miljöhot och överbefolkning är det konstigt att inte fler väljer att adoptera eller bli fosterfamiljer snarare än att skaffa egna barn.
Med tanke på hur många här som ser det som självklart att man som människa (och framförallt kvinna) SKA älska alla barn kan det för mig låta som dubbelmoral att inte fler väljer att ta hand om de barn som redan finns hellre än att ha biologiska.

Jag har i så fall större respekt för de som väljer bort barn helt, för det är ett öppet och ärligt beslut som saknar dubbelmoral.

Sen är detta naturligtvis riktat till de som skuldbelägger och ondgör sig över att vissa människor inte gillar barn, eftersom det är de som sticker ut hakan.
Respekterar man andra och skaffar egna barn är det naturligtvis en annan sak.

NomenNescio

Äldre 1 Jun 20:52

#101

Flera här menar att man aldrig ångrar barn, och att den kärlek man känner till barn går över allt annat.

Till er: Sluta
Lägg av, på riktigt.

Det är sådana myter som gör att de som är tveksamma eller som inte riktigt kan eller vågar stå emot omgivningens krav går med på att skaffa barn, trots sin tveksamhet.

Och sedan blir djupt olyckliga.

Det finns gott om olyckliga föräldrar som för sig själva medger att de gjorde ett misstag, fast det knappast är så lätt att erkänna det öppet. Som skäms för att de inte kan älska sina barn. Som skäms för att de tycker att småbarnsåren är det absolut tråkigaste de varit med om.

Ha istället lite respekt för att folk är olika, istället för att vara självutnämnda missionärer. Ni skulle göra både vuxna och barn en tjänst på det sättet.

NomenNescio

Äldre 1 Jun 20:56

#102

Anonym (Somdigts) skrev 2017-06-01 20:51:35 följande:

Påminner om dig. Är strax under 30, barnlös och gillar inte barn och aldrig gjort. Jag bemöts som vanligt, eftersom detta inte kommer på tal, varför skulle det?...

Jag är över 30 och barnfri, och tycker att det kommer upp rätt ofta.

Kollegor på jobbet som pratar om sina barn, och så kommer det ofta även upp att jag (och ett par andra) inte har barn.
Bekanta som man inte sett på länge.
Välmenande släktingar som undrar om det inte är dags snart.
Andra i ens omgivning som tror att barn nu är det naturliga steget för mig, eftersom jag har stabil partner, lägenhet, fast jobb etc.
Och inte minst (före detta) nära vänner, som nu i princip alla har barn, och vars hela liv, umgänge, samtalsämnen och andetag numera handlar om barn.

NomenNescio

Äldre 1 Jun 21:09

#103

Anonym (Durr) skrev 2017-06-01 20:29:36 följande:

Haha du jämför seriöst din hund med människor!

Skillnaden på om någons barn går fram till en främling och pratar och om din hund gör det är att barnet också är en människa med rätt till egen vilja. Man kan inte förvägra ett barn att vata nyfiken på andra människor och testa skapa relationer. Barn är inte husdjur. Du har verkligen noll koll.

Jag och min syster diskuterade barn eller icke barn bara för någon vecka sedan.

Hon har egna barn, och har alltid gillat barn,
MEN

Hoin säger numera att hon finner det svårare och svårare att gilla barn. Och hon säger rent ut att det beror på föräldrarna.
På att föräldrar dag inte vill uppfostra sina barn. De tror att de kränker barnet om man säger ordet "nej", eller om man visar vilka gränser som gäller i mänskligt samband.

Och det är rent ut sagt föräldrar som du, som gör att många inte tycker om barn.

I din roll som förälder ingår tillsyn, uppfostran och respekt för medmänniskor. Jag ser hellre att folk inte skaffar barn än inte tar sin roll som förälder på allvar.

NomenNescio

Äldre 2 Jun 10:46

#119

Anonym (Durr) skrev 2017-06-02 07:52:06 följande:

Föräldrar som jag? Du vet inget om mig eller mina barn, verkligen inget! Mina barn kommer inte gå fram till eftersom de båda har tillstånd som gör att de inte gör så. Man ska vara glad om man man har barn som kan söka sig utåt och gillar mänsklig kontakt och att byggs relationer, inte berätta för barnen att de ska begränsa sig själva för att inte råka störa nån som inte tycker om barn, det är inte samma som att skratta om de hoppar dig på tårna eller vad du nu är rädd för. Föräldrar som mig vet du inget om!

Jag vet bara det du berättar.
Och det är att du inte anser att man kan uppfostra barn till att inte störa andra människor, såsom att exempelvis springa runt/till främmande folk eller hoppa på deras tår.

NomenNescio

Äldre 2 Jun 10:58

#120

Sanaria skrev 2017-06-02 08:39:35 följande:

Det finns massor med trådar om folk som blir konstigt bemötta för att de inte vill ha barn. Som blir anklagade för att vara egoistiska, empatilösa etc. Jag undrar alltid: vad umgås ni i för kretsar egentligen? Jag har aldrig varit med om något liknande. Antingen har folk barn eller så har dom det inte, inget är något konstigt. På mitt jobb är över hälften av kvinnorna över 40 år och barnlösa. Har Aldrig hört några konstiga kommentarer om det. Att det ens ska behöva komma så långt att man ska tycka sig behöva berätta att man inte tycker om barn, det kan jag verkligen inte förstå.
- Har du barn?
- Nej, jag har inga barn.
- Varför inte? (redan plump och okänslig fråga, men förekommer säkert)
- Jag har aldrig känt någon önskan att ha barn.

Räcker det inte så? Nöjer sig inte folk? Fattar som sagt inte vad det är för människor. Eller kan det i vissa fall vara så att folk pratar om sin barnfrihet på ett sätt som provocerar andra?

Jag önskar det vore som på ert ställe=)

Där jag jobbar har de allra flesta barn, och förutom att det innebär att de anpassar sina arbetstider till dagis (hämta, lämna, ledigheter) och VAB innebär det också att det pratas väldigt mycket barn.

Och i bästa fall stannar frågorna kring det som du beskrev. Men vanliga kommentarer som jag och andra har fått svara på är:

- Det är inte försent, du kan fortfarande ändra dig
- Så kände jag också innan jag träffade min man
- Hade du dålig barndom, eller?
- Du har verkligen missat någonting!
- Är du inte rädd för att bli ensam?
- Barn är meningen med livet
- Vem ska ta hand om dig sen?
- Jag tror att alla innerst inne vill ha barn, det är naturens gång
- Ja, du kanske inte är så tjejig/kvinnlig av dig
- Du kommer aldrig att känna riktig kärlek
- Vad gör du med ditt liv annars då?

Och så vidare.
Samtliga av dessa är nedlåtande på vissa sätt, eftersom de insinuerar att jag saknar en bra man (vilket inte är sant), saknar ett liv, saknar kärlek, saknar en framtid, saknar en mening och saknar kvinnliga egenskaper.
Jag förstår att folk till slut ruttnar svarar att de inte gillar barn, och att de istället beklagar de personer som inte själva känner att de hade något mänskligt/kvinnligt värde innan de alstrade en avkomma (som även de mest primitiva insekter klarar av).
Själv brukar jag, om de frågar, svara att jag och min partner har kommit överens om att inte skaffa barn, eftersom jorden redan är överbefolkad.
Även det brukar väcka en del sura miner hos nyfrälsta föräldrar.

Sen ska det sägas att en del accepterar utan vidare att jag inte vill ha barn också, och vissa säger att de har full förståelse för det, trots att de själva är föräldrar.

NomenNescio

Äldre 2 Jun 13:21

#132

Anonym (Blipp) skrev 2017-06-02 12:37:21 följande:

Men hur kan du inte förstå att folk med barn reagerar negativt när du säger " att jag och min partner har kommit överens om att inte skaffa barn, eftersom jorden redan är överbefolkad."

Brukar du också säga "det var gott men själv tillagar jag bara vegetarisk mat eftersom jag inte vill bidra till djurplågeri" mår du blir bjuden på god mat?

Om de pressar med frågor, istället för att snabbt acceptera att jag säger att jag inte har barn, eller några sådana planer, så får de klara av att få ett ärligt svar.

Och rent ut sagt, det skulle inte skada att fler personer tänkte på överbefolkning när man tar det som självklart att skaffa biologiskt utan att ens tänka igenom andra alternativ först.

Att prata om att sluta äta kött eller inte köra bil för klimatets skull är väl bra, men det är fortfarande att sila mygg och svälja kameler i jämförelse med att producera fler människor.

NomenNescio

Äldre 2 Jun 15:02

#137

Anonym (Bara?) skrev 2017-06-02 14:54:52 följande:

Nu ser jag det inte helt i svart eller vitt, men min dotter är ju även ett stort intresse för mig, jag vill kunna prata om henne, berätta saker hon sagt och gjort och allt sånt. Jag tänker att en person som inte gillar barn inte skulle vilja umgås med mig heller då. Det kanske inte hade varit kul att lyssna på. Och jag vill kunna känna att jag kan och får prata om mitt barn med dem jag umgås med.

Men bara en fråga:
Kan du inte göra det med exempelvis barnets pappa eller andra av barnets närstående?

Jag har som sagt många vänner med barn, och blir rätt ofta förvånad över att de pratar barn med mig så pass frekvent. Visst kan man göra det ibland, när något speciellt har hänt, men ofta handlar det om vardagliga grejer.

Jag pratar ju sällan om mina specialintressen med vänner i allmänhet, eftersom jag vet att det inte intresserar dem, utan sparar det till andra som har samma intresse.

Med mina vänner pratar jag om saker som kan vara intressant för båda, så att kommunikationen blir ömsesidig.

NomenNescio

Äldre 2 Jun 15:07

#138

Anonym (Inga) skrev 2017-06-02 13:25:11 följande:

Att människor uttrycker att de inte vill ha barn tycker jag inte är nåt konstigt, däremot skulle jag reagera och undra lite över en person som säger sig ogilla och känner obehag för barn, rent generellt. Vad har hänt där liksom? Aldrig trevligt med den sortens generaliseringar och inte heller kul med människor som ogillar andra utan någon direkt orsak. Lägg därtill att många du pratar med troligen har barn som de tycker mycket om så då är det ju inte så konstigt att du stöter på motstånd och blir ifrågasatt.

Kanske ska du prata om att du inte vill ha barn men ligga lågt med barnhatet? Att säga att det verkar jobbigt med barn är ju inte lika provocerande som att tycka illa om andras barn.

Eller är det så att din irritation över att bli ifrågasatt kanaliseras mot barn som fenomen istället för att bli irriterad på de som ifrågasätter?

Det här har redan svarats på flera gånger i tråden. Har du ens läst svaren innan du kommenterade och började dra massa märkliga slutsatser?

Ni kvinnor som faktiskt inte tycker om barn - hur bemöts ni?

INNEHÅLL