Ni kvinnor som faktiskt inte tycker om barn - hur bemöts ni?

Jag tycker att det är väldigt modigt av dig att vara öppen med just den här frågan. Det anses ju by default att alla ska tycka om barn. Jag är strax under 30 och har inte tyckt om barn. Inget intresse liksom. De skriker, är kladdiga och springer överallt. Och det värsta är att det alltid tros att man kan hantera barn. Jag har ingen aning om vad jag ska säga eller vad jag ska göra med andra barn.

I mitt fall, något som nästan kan ses som ännu värre, är att jag alltid har velat ha egna barn. Och för snart ett halvår sedan fick jag mitt första barn. Enligt mig är hen den mest fantastiska varelse som finns. Just för att hen är en del av mig. Men jag tycker fortfarande inte om andras barn.

I föräldragrupper måste man "gulla" med bebisarna där, och ja... i mitt fall känns det så framklämt, men just för att jag har barn själv så jonbar jag på det.

Jättekrångligt och något jag måste ändra på, just för framtida dagis, kalas, skolor osv. Men svårt.