Ni kvinnor som faktiskt inte tycker om barn - hur bemöts ni?

Man behöver inte alls skaffa egna barn. Inte vara intresserad eller exalterad över andras barn

Men att säja att spädbarn generellt är så motbjudande att du får obehagsrysningar och hellre klappar en hårig spindel, ja det låter konstigt och jag förstår om du får konstiga blickar om du ens antyder sådant. Det sitter väl annars i biologin att ta hand om och skydda ett spädbarn även om det inte är ens eget. Det är samma funktion som gör att vi tycker kattungar o hundvalpar är gulliga, vi är programmerade att beskydda och vårda hjälplösa barn, även om det inte är vårt.

Ok, det funkar inte så för dej och då är det bra att du lever i en tid då man kan välja!

Jag är ointresserad av

hästar och katter men tycker ändå de är vackra, det låter skumt att känna sånt obehag. Min första tanke när jag läste trådstarten var att det är ett skydd, du vet att det är risk för tjat och kommentarer när du inte skaffar barn, och folk brukar kanske säja att du ska ångra dej. Om du då tar i ordentligt, avskyr och ryser, så har du tagit bort de små frågorna som du skulle kunna ställa dej själv och har gjort så att beslutet ser enkelt ut.

Jag fick nyligen reda på ytterligare en barnlös vän som visar sej kämpa med ånger och kris när det nu är försent att bli gravid. Många är förstås nöjda med sina val men med tiden när man träffat tillräckligt många som krisar och deppar ihop när det är försent så är det lite svårt att bara nicka och le när man hör nästa som drar på med sin barnfrihet på ett lite för starkt sätt.

Jag har ingen åsikt om vad som är rätt val men det är bra om valet görs på rätt grunder, inte rädsla gömd i spädbarnsavsky eller idéer om att man blir helt låst hemma och inte är en tillgång om man har barn.

Det är ju en väldig skillnad på att inte vilja har barn och på att inte tycka om barn.
Att inte tycka om barn generellt är sjukt. Det är som att inte gilla män eller kvinnor. Eller att inte gilla gamla. Barn är människor i en viss fas i livet. Kan du själv se en fas i livet då du inte förtjänade att bli omtyckt på grund av din ålder?

Människor som inte tycker om barn har känslomässiga problem och borde ta sig en funderare på hur de ser på andra människor egentligen. Dom förtjänar varken respekt eller ett gott bemötande.

Och du vet inte hur starka känslor jag känner för några i min närhet just nu. Du har ingen aning om det är jämförbart med de känslor du känner för ditt barn.
Din argumentation är lika löjlig som att en hästägare skulle skriva att folk missat något för att de inte har galopperat ute i skogen. Även fast dessa människor inte ens tycker om hästar utan istället älskar att segla så påstår denna hästägare att de inte kan älska seglingen lika mycket som hon älskar ridsporten. För hon har både seglat och ridit och ridningen var mycket roligare. 

Det finns massor med trådar om folk som blir konstigt bemötta för att de inte vill ha barn. Som blir anklagade för att vara egoistiska, empatilösa etc. Jag undrar alltid: vad umgås ni i för kretsar egentligen? Jag har aldrig varit med om något liknande. Antingen har folk barn eller så har dom det inte, inget är något konstigt. På mitt jobb är över hälften av kvinnorna över 40 år och barnlösa. Har Aldrig hört några konstiga kommentarer om det. Att det ens ska behöva komma så långt att man ska tycka sig behöva berätta att man inte tycker om barn, det kan jag verkligen inte förstå. 
- Har du barn?
- Nej, jag har inga barn.
- Varför inte? (redan plump och okänslig fråga, men förekommer säkert)
- Jag har aldrig känt någon önskan att ha barn.

Räcker det inte så? Nöjer sig inte folk? Fattar som sagt inte vad det är för människor. Eller kan det  i vissa fall vara så att folk pratar om sin barnfrihet på ett sätt som provocerar andra?

Varför överhuvudtaget spara världen till människor du mest verkar förakta? Barn du tycker illa om och föräldrar du ser ner på?

Dina och andra självutnämnde hjältars gener kommer tystna så småningom så det kommer inte finnas någon att tacka ;) Ganska bra att vissa föraktfulla och självgoda vuxenbäbisar väljer att inte föröka sig.

Jobbar som obstetriker (vet inte om det är tillräckligt högutbildat för dig) men min längtan efter att få vara med om undret det innebär att bära och föda barn är alldeles för stor för att välja andra alternativ.

Ja, faktiskt. Har de i mitt umgänge som kanaliserat sin barnlängtan genom att vara fosterföräldrar eller stödfamilj istället. Känner också ett par som just nu går igenom process för en andra adoption, trots att de inte har fertila problem. Och det är vad jag och min partner kommit överens om att göra också, hellre än skaffa biologiska. Just nu kanaliserar han genom att stå sina systerbarn väldigt nära, och han har även varit ledare för ungdomsrörelser.

Allt detta har varit medvetna val av honom, mig och de vänner som jag känner.

Kanske ligger det helt enkelt något i statistiken som säger att högutbildade i storstäder är mer benägna att leta alternativ för biologiska barn. Samhällsfrågor och kunskap om omvärlden är ju självklara ämnen där jag umgås, och där är det långt ifrån självklart att obetänksamt skaffa barn utan att se över andra alternativ.

Ert sätt att tänka är lika främmande för oss som vårt sätt att tänka är för er.

Skillnaden är bara att ni verkar ha begränsade förmågor att förstå att folk kan vara olika och förhålla sig till samma fråga på olika sätt, medan vi är smärtsamt medvetna om att biologiska barn ofta är en omedveten handling skapad av inget annat än ren instinkt hos väldigt många.

Kanske kommer du aldrig att förstå att de människor jag beskriver faktiskt är fler än bara inom min sfär. Tvärtom, det mesta tyder på att det ökar, och om bara någon generation kanske det är ett allmängiltigt sätt att fundera kring barnfrågan.

Det är så typiskt!

Du nämner på ett ställe, i slutet av ett långt inlägg, att du väljer bort barn pga överbefolkning.

Många föräldrar klarar inte att höra det, utan går i gång på alla cylindrar. De nöjer sig inte med din inställning, utan ska ifrågasätta det till absurdum, även om de bara blir ännu surare av svaren. Och att det är en argumentation de inte kan vinna, eftersom ingen kan bestrida det faktum att vi ÄR överbefolkade.

Det är precis som barnfrågan i allmänhet, det som "barnfri" snackade om. Att det räcker inte med att säga att man inte har barn. Inte ens att säga att man inte vill ha barn.

Utan föräldrar ska ifrågasätta och Pressa tills personen ifråga säger att hon faktiskt inte vill ha barn. Och då blir föräldrar jättesura och upprörda, fast de själva har provocerat fram ett ärligt svar som de inte kan hantera.

Hur funkar hjärnan hos dessa personer? Är det DESSA gener som kommer att utgöra framtiden?? Isf går nog jorden under snabbare än vad ens föräldrarna tänkt sig

Jag tycker att alla självklart får göra som de vill. Det jag värjer mig emot är att man skulle förtjäna nån slags hjältestatus för att man avstår från barn. OK, vi säger att ni förtjänar kredd för att ni avstår barn och därmed sparar jordens resurser. I så fall förtjänar jag kredd för att jag skaffar barn som kommer att betala skatt och därmed betala er pension, sjukhusbesök och hemtjänst när ni blir gamla.

I slutändan är båda valen lika egoistiska eller osjälviska, hur man nu väljer att se på det.

Ja... och hade ingen skaffat barn hade ingen betalat för dig när du blir gammal.