• sextiotalist

    Ni kvinnor som faktiskt inte tycker om barn - hur bemöts ni?

    Nu har jag ett barn själv, men rent generellt så tycker jag barn, som fenomen, är ointressanta och pluralis är det bara jobbiga. Att arbeta i en barnrik miljö hade gett mig nervsammanbrott.

    Just det som du tagit upp, man kan inte prata med dom, de är (helt naturligt, det är något som man lär sig med tiden) omedvetna om hur man är mot andra, de bajsar, kissar, rapar, fiser, kladdar, kräks, skriker helt ogenerat inför alla andra.

    Dessutom avskyr jag att leka, det är det tristaste som finns. Gillar inte barnpyssel heller för den delen.

    Jag har nog sällan mött några konstiga reaktioner, men å andra sidan har jag flera, frivilligt, barnlösa vänner

  • sextiotalist
    Anonym (B) skrev 2017-06-01 08:38:05 följande:
    Fast just DÄR har inte en "barnfri" en aning. Det är omöjligt att förstå den kärleken det innebär att vara förälder. Den går inte att jämföra med något. Vad du än tror om saken.

    Sen att man är nöjd ändå är ju toppen.
    Jag som har barn delar inte alls din uppfattning, självklart älskar jag min son, men jag lever inte genom mitt barn och är väldigt säker på att jag hade haft ett lika bra och meningsfullt liv även om jag inte hade haft barn.
  • sextiotalist
    Regndamen skrev 2017-06-01 09:23:00 följande:
    Så om någon du älskar blir gammal, dement kanske, så kommer du sluta älska dem och istället tycka illa om dem?
    Jag tror att om man har en historia (vänskap eller en annan relation) så hanterar man det
  • sextiotalist
    Anonym (Mamma till 5) skrev 2017-06-01 09:36:24 följande:

    Jag känner mig aggressiv av ditt inlägg. För din inställning känns som ett hot mot mina barn och jag gör allt för att skydda dom mot potentiella faror.


    Hur kan detta vara ett hot mot dina barn, ingenstans skriver ts att hon vill skada barn, hon bara inte gillar dom.

    Dina barn kommer under livet möta många som inte gillar dom, som barn och som vuxna, det är en del av livet, men inget farligt.
    Det viktigaste är att man har en krets där man är omtyckt.
  • sextiotalist
    Anonym (B) skrev 2017-06-01 09:48:58 följande:
    Visa gärna var jag skrivit att "jag lever genom mina barn". Du får det att låta som att man inte kan ha ett eget liv bara för att man upplever kärleken till barnen som något utöver det vanliga.

    Jag skiter uppriktigt i om folk skaffar barn eller inte eller om någon/några på fl anser att kärleken till sitt barn inte är det största. Har man inte barn kan man ändå omöjligt veta om den kärleken kan jämföras med någonting annat.
    Men jag HAR barn och jag upplever inte kärleken till mitt barn något utöver det vanliga. Han är en viktig person för mig och har kommit in i mitt liv i och med att jag är hans mamma, den kärleken jag upplever till min son är självklart unik, men lika stark som den jag upplever till min sambo, men självklart helt olika och baseras på olika saker.
  • sextiotalist
    Anonym (B) skrev 2017-06-01 23:17:08 följande:
    Och jag tror att du är en minoritet. De allra flesta känner en klar skillnad i kärleken till sitt barn.
    Aha, det är därför föräldrar förskjuter sina barn (även av etniskt svenskar) när de inte lever upp till familjens normer.

    Nu drog jag ytterligheter, det vet jag. Men om det var en naturlag, så skulle inte detta ske eller hur?
  • sextiotalist
    Anonym (Bara?) skrev 2017-06-02 12:29:33 följande:
    Jag skulle nog undvika det, om jag visste om det. Alltså umgås med på fritiden osv. För jag har ju ett barn, och om en person inte gillar barn så gillar hen ju inte mitt barn heller. Och då har jag svårt att se att jag skulle vilja umgås med den personen. Det betyder inte att det är en dålig person, men jag skulle nog inte känns nåt större intresse för nån som ogillar mitt barn.
    En person som jag, som tycker att småbarn generellt är väldigt ointressanta och rätt besvärliga om de är i pluralis är någon som du inte umgås med, även om ditt barn inte är med?

    När jag var utan barn, så umgicks jag med flera som hade barn, men utan deras barn. De gjorde vuxensaker ihop med mig. Jag tror det var flera som hade barn, vars barn jag aldrig träffade, för vi umgicks inte på det sättet.

    Samma sak när jag hade småbarn, jag hade vänner som jag aldrig tog med mig sonen när jag träffade dom, och andra gick det utmärkt att ta med sig sonen när man umgicks.
  • sextiotalist
    Sanaria skrev 2017-06-07 11:39:13 följande:
    De allra allra flesta människor anser inget speciellt om barnlösa förutom när de börjar sätta sig på höga hästar och tycka att de är ädlare för att de inte skaffar barn, eller när de börjar spy ur sig saker som att "barn är motbjudande" (TS)
    Fast det stämmer inte alls, mina barnlösa vänner har ofta blivit ifrågasatta (utan att ens prata om det själv) varför de inte vill ha barn. 
    Det har inte räckt med att de frågat varför, de som frågat har inte varit nöjda med svaret, alla svar har varit ej godkända.

    De är, rent ut sagt, för djävligt trötta på detta ifrågasättande, inte för att de basunerar ut sitt beslut, men när de närmade sig 35-40 och fortfarande inte skaffat barn, så började frågorna blir mer och mer intima.

    Nu är de över 50 hela gänget, och nu kommer kommentarerna "så ensam du kommer bli".

  • sextiotalist
    Sanaria skrev 2017-06-07 12:07:00 följande:
    Det är klart att det finns många som är oförskämda på olika sätt, det är bara att läsa Magdalena Ribbings spalt och förfasas. Kan även gälla nyfikna frågor om inkomst, hus etc. Men det betyder inte att majoriteten anser något särskilt om människor som är barnlösa. Det känns mer som att många barnfria vill känna sig speciella på något sätt.
    Fast det håller jag nog inte med om, just när det gäller barn så är det många som har åsikter,
    Ifrågasätter du folks val av boende, deras inkomst, bara sådär? Nej, jag misstänker det.
    Jag har själv mött detta (inte som fråga) ifrågasättande om barn eller inte barn. Som barnlös (vilket jag var rätt länge) och även som åskådare.
    Mitt intryck är att vissa saker har man tydligen rätt att ifrågasätta (OBS inte fråga), det är när folk väljer aktivt att inte skaffa barn, folk som väljer att avstå från alkohol och folk som avstår från animaliska produkter.


  • sextiotalist
    Anonym (Durr) skrev 2017-06-07 13:10:14 följande:
    Nej inte kommer de springs för dig, de har ingen sådan relation till dig.
    Det gör inte barn heller och har inte gjort det heller innan. Det var inte annorlunda förr.
  • sextiotalist
    Sanaria skrev 2017-06-07 12:26:56 följande:
    Jag ifrågasätter inga av dessa saker och anser inte att man har rätt att ifrågasätta dem heller. Varför ska man ifrågasätta personers egna privata livsval?
    Det är ohyfsade personer som gör det och det var min poäng också.
    Jag håller med dig fullständigt, men som jag skrev, det verkar som dessa spärrar verkar vara lättare att passera när det gäller vissa saker, som t.ex kvinnor som väljer att inte ha barn.
  • sextiotalist
    Anonym (Durr) skrev 2017-06-07 12:23:51 följande:
    Det tar tid skrev 2017-06-07 10:00:20 följande:

    Det är inte säkert att ditt barn kommer att ta hand om mig när jag är gammal.

    Däremot vet jag att jag alltid har haft jobb, betalat skatt och väldigt sällan (något enstaka besök på vårdcentral) kostat något i skattepengar. Jag ligger ganska starkt på plus, och kommer nog att ha burit mina egna kostnader rätt väl när jag sedan är gammal och kräver mer vård.

    Förutom det har jag jobbat ihop kombinerat med att spara ihop till min pension själv.

    Om jag däremot hade valt att skaffa barn hade jag kostat samhället betydligt mer. Olika bidrag, föräldrapenningar, ledigheter, VAB och subventioner hade krävt en hel del skattepengar, och beroende på hur mycket jag jobbat samt tjänat kan jag ha kostat staten mer än vad jag tjänat in. Förutom det är det också vanligare att hemmamammor eller deltidsmammor kräver garantipension av staten som gammal.

    Ja, kanske många tänker då, men mina barn är ju en ofantlig resurs för samhället, så det spelar ingen roll om jag eller de kostar en del. Kanske, men vi vet inte ens om ditt barn kommer att bli en produktiv medborgare, eller bara en belastning för samhället.

    Och om ditt barn i sin tur skaffar barn kommer kanske hen också, att med alla bidrag och subventioner etc, att kosta mer än vad de tjänar in, och således finns det ingen investering att tala om. Kanske bara en dålig investering.


    Duktigt! Fortsätt gärna så. Men betänk att om Sverige skulle gå en dystrare framtid till mötes så är det inte säkert att dina extra slantar kommer kunna köpa dig den trygghet som barn för det mesta kan ge.

    Det är ganska äckligt förresten att du mäter människovärde i produktivitet, med en sån människosyn så är det helt rätt livsval du gör.
    Men du verkar leva i en drömvärld. Det är inte så att barn med automatik tar hand om sina föräldrar på äldre dar, det är snarare undantag detta sker.


  • sextiotalist
    Anonym (Ullaro) skrev 2017-06-07 12:42:14 följande:

    Jag känner runt 10 kvinnor som lever i relationer och som är barnlösa. Och nu börjar bli på gränsen till för gamla. Jag skulle aldrig komma på tanken på att fråga dem varför de inte har några barn. Vad umgås ni med för människor? Finns det inte annat att prata om? Och ni  frivilligt barnlösa som anser ni blir ifrågasatta, en enkel fråga kanske inte är ett elakt ifrågasättande av hela ier livsstil. Man behöver inte gå igång på alla cylindrar. Ni kan inte ändra på alla (verkar vara majoriteten av människor?) som ifrågasätter er. Däremot kan ni påverka hur ni förhåller er till dessa människor och hur ni väljer att diskussionen ska fortsätta.


    Det lustiga är att det har sällan varit inom ens närmaste krets, utan mer bekanta i periferin som anser sig rätt att fråga, eller random person på någon bjudning.
  • sextiotalist
    Anonym (Durr) skrev 2017-06-07 13:33:50 följande:
    Nej men det är per automatik så att dina barn INTE kommer göra det eftersom du inte har några.
    Oj, jag har barn, en son, men jag förväntar mig inte (och vill inte) att han ska ta hand om mig när jag blir äldre. Den typ av relation vill jag inte ha till min son.
    Min mamma har tydligt sagt att hon inte vill ha den relationen till oss barn, omvårdnaden får andra göra.
  • sextiotalist
    Anonym (Ullaro) skrev 2017-06-07 13:43:26 följande:
    Ja du, vissa kan verkligen inte bete sig. En frivillig barnlös är lika intressant/ointressant som vilken person som helst. Deras egenskaper är liksom inte homogena.
    En som uttryckligen ger till känna att denna tycker illa om barn däremot skulle jag tycka var konstig, och det står jag för. Att starta en diskussion om saken däremot... nä.... inställningen känns allmänt fientlig. .
    Jag är rätt säker på att många trådar som startas i detta forum sällan är de typer av diskussioner som man har med sina kollegor eller vänner (däremot kan man ha andra samtalsämnen).

    Jag själv diskuterar aldrig mina upplevelser (innan jag fick barn) av bemötande på fikarasten t.ex. Däremot var det här ett bra tillfälle att ventilera detta.

    Men de gångerna jag har mött det, då har det varit en diskussion (som jag sett till att dra mig ur snabbare än snabbast) startad av en som inte kunde acceptera att kvinnor valde frivilligt att avstå från barn och de som har varit mest påstridiga har varit män.
Svar på tråden Ni kvinnor som faktiskt inte tycker om barn - hur bemöts ni?