Ni kvinnor som faktiskt inte tycker om barn - hur bemöts ni?

På något sätt är det onaturligt att inte tycka om barn. Jag skulle fundera på hur du har det med empatin, det är inbyggt i oss att tycka om barn och att vilja ta hand om dem, annars hade arten inte överlevt. Att inte vilja ha är en annan sak dock.

Jag förstår helt om man inte är intresserad av barn eller att skaffa egna, men att tycka illa om dem låter inte friskt.

Dina och andra självutnämnde hjältars gener kommer tystna så småningom så det kommer inte finnas någon att tacka ;) Ganska bra att vissa föraktfulla och självgoda vuxenbäbisar väljer att inte föröka sig.

Skulle vara intressant att se om martyrerna verkligen lever med planetens bästa i åtanke rent generellt eller om det är en praktisk sak att påstå när man egentligen bara inte gillar/klarar av barn.

Så är det alldeles säkert, jag känner folk som verkligen bryr sig, både folk med barn och folk utan. Barnen har liksom inget att göra med graden av engagemang.

Om man älskar barn och vill ha barn så skaffar man barn, de som har en stark längtan efter egna barn men avstår pga det avtryck som den skulle göra är nog lätträknade. Och dessutom; är det på den extrema nivån borde vi ha en liten kult av folk som tar självmord för att skona planeten/för att de inte står ut med sin starka barnlängtan.

Jag synar, verkligen!

Fast då gissar jag att man frågat "varför har du valt att avstå barn" och givetvis vill alla vara "ädla" och välja det finaste alternativet. Skulle man mäta graden av barnlängtan så tror jag inte den är särskilt hög hos samma personer. Och rädslan att inte vara bra nog växer också med åldern om man väntar för länge.

Finns alla sorter, såklart. Själv var jag en sån som inte direkt gillade barn innan jag fick egna, och jag vet att andra som (trodde) de inte ville ha barn gärna letade bra orsaker.

Det jag funderade kring är det faktum att om "rädda världen" var huvudorsaken för barnfria att avstå barn så vore det extremt, och konsekvenserna av sådan självuppoffring skulle få mer synbara spår i form av barnlängtande fertila som tog livet av sig. För barnlängtan är verkligen stark när den slår till.

Därför tänker jag mig att det känns lättare att greppa så många anledningar som möjligt istället för att bara säga att man inte har så mycket lust. Och jag tvivlar inte på att man ser det som en positiv bonuseffekt. Känslan av att bli ifrågasatt bidrar säkert också till att folk letar fler orsaker som låter bra i stunden.

Men det är ju resurserna det hänger på, först och främst.

Vare sig vi vill det eller ej är vi svenskar dyra i drift för planeten. Enligt WWF tillhör vi värstingtoppen, enligt rapporter från i höstas.

En uppfostrad och osjälvisk individ i Sverige äter fortfarande och bär fortfarande kläder. De handlar fortfarande och använder fortfarande olika material.

Bästa sättet för oss att rädda världen är att minska befolkningen på jorden tills vi är ca 10 % av dagens befolkning, enligt dessa undersökningar. Förstår du verkligen inte hur absurt det i så fall är att hävda att vi ska rädda jorden genom att föda fler personer?

Jösses alltså...

Jag har alltid gissat att de som avstår från barn faktiskt är de som tänker både mest och bäst, och därför vet vilka val de gör, samt varför.

Efter att ha läst inläggen här har den teorin blivit till en övertygelse...

Det enda som de som hävdar att altruism i fråga om barnlöshet inte finns har bara lyckats åstadkomma två slutsatser:

"JAG skulle aldrig kunna vara så osjälvisk, och alltså kan ingen annan vara det heller"

"Bästa sättet att hindra överbefolkning är att föda fler barn"

www.vardfokus.se/tidningen/2014/nr-1-2014-1/barnfri-mots-av-fordomar/