Ni kvinnor som faktiskt inte tycker om barn - hur bemöts ni?

Det låter ganska skönt. För de flesta är instikten att föröka sig så stark att man inte kan göra annat än att skaffa barn - man skulle må för dåligt utan. Men då tillkommer ju allt ansvar, allt det du ser som "äckligt" med kräk, snor, kiss, bajs, kladd mm, och att aldrig få sova ut, få vara i fred osv. Självklart har man rätt att beklaga sig över att det är jobbigt att vara förälder - för det är det - men man har liksom inte valet att låta bli. Ungefär som att det är jobbigt att fixa mat, men äta måste man. Typ.
Så, som sagt, det låter skönt att inte ha den biologiska klockan som talar om att "nu skall du ägna de närmsta 15-20 åren åt att ta hand om någon annan än dig själv i första hand". Njut av livet, och grattis till att du trivs!