Jag bryter ihop, orkar inte längre med barnlösheten och det eviga kämpandet.

Tack!

Ja, det är bara att ringa. Jag ringde till kvinnokliniken o kom på ett besök, behövde information...och då tog de även prover på mig och spolade mina äggledare, dock så måste partnern vara med om man måste gå vidare. Hoppas verkligen att din sambo ändrar sig, han kanske behöver ta in allt detta o behöver lite tid.

Tack! 
Jag vet att det var en som hade manlig faktor. De hittade inget ens vid biopsin, däremot fick den stackars mannen en infektion efter biopsin och mådde jättedåligt Jag har för mig att de gjorde en vanlig insemination med donator och att det funkade, jag har för mig att de även fick ett andra barn men minns inte om det var samma donator. Jag har inte haft kontakt med henne på flera år så jag är osäker.

Kontakta Aleris i Handen och be om att få en tid hos Dr Buracki. Det var honom jag gick hos som jag berättat om tidigare.

I detta ärende eller tidigare för "vanliga" gynproblem?

Jag har en kompis soim är lesbisk, hon och hennes partner inseminerade sig i Danmark på klinik. De gjorde flera försök (tror det var runt 7-8 försök) men inget hände. De bytte till en annan donator och plötsligt gick det vägen på första eller andra försöket, fort gick det i alla fall. Den första donatorn hade gett barn tidigare, men varför han inte fungerade för min tjejkompis plus partner berodde på att de inte var kompatibla eller hur man nu ska uttrycka det. 

Bara för att din man har barn sedan tidigare betyder det inte att det här är ditt "fel" ts. Hoppas du förstår hur jag menar. 

Jag förstår att du inte kan byta karl hur som helst ;) 

Vad jag menade var naturligtvis att lätta lite på bördan som du bär på, du kallar dig själv för "misslyckad" och din man pratar om hur lätt hans ex hade för att bli gravid. Tänkte att jag kunde hjälpa dig att inse att "felet" inte behöver ligga hos dig. Jag måste säga att jag tycker det ät otroligt själviskt gjort av din man att inte ta emot hjälp. Bland det löjligaste jag hört, att det skulle vara pinsamt att "runka i en kopp". Om det nu finns hjälp, varför vägra ta emot den? 

Det här är väl ett annorlunda råd, och du får ta det hur du vill, men om din man fortsätter vägra ta emot hjälp så tycker jag faktiskt du ska vända til till en klinik utomlands och skta det hela själv. Du ska inte behöva leva som barnlös bara för att din man tycker att det är pinsam att ta emot hjälp.

Kära TS,
du har fått många peppande historier. En liten vinkling är att inte låta din sambo bli en bromskloss i det här. Du är 36 år och om det skulle vara något fel, så kan det ta ett par år även med hjälp i värsta fall. 

Gör en utredning på egen hand (försök att få med din sambo, men vill han inte så gå själv). Utifrån informationen, diskutera med din sambo hur ni ska gå vidare. Om han bromsar i alla fall, kör själv. Åk till Danmark. Du kan inte sätta ditt liv på hold.

Jag har gjort den här resan. Det har varit smärtsamt absolut. Men nu väntar jag mitt första barn (tog 4.5 år totalt) och det är värt det.

Hur gammal är din man och hur många barn har han sedan tidigare?

Det är tyvärr ingen mänsklig rättighet att kunna fä barn. Funderat på adoption?