till alla hemmafruar/deltidsarbetande mammor

Hur känner ni inför er situation?

Mycket bra, jag vill ha tid med mina barn - de är snart stora och då kan jag jobba mer, men så länge de är små vill jag spendera tid med dem.

Var det planerat att stanna hemma/ deltidsjobba länge, och hur gick diskussionen med er partner? Vi var eniga om att vi vill inte ha våra barn på förskola/fritids större delen av deras vakna tid, vi vill ha tid med barnen.

Känner ni er någonsin oroliga över pensionen eller SGI eller ekonomin i övrigt, och upplever ni själva er situation som stabil/instabil? Nej, jag jobbar 50% och utöver det betalar vi in extra till min pension och har lågt belånat hus och stort sparkapital

Har ni någonsin tvivlat på er mans försörjningsvilja eller kärleken i relationen i övrigt? Nej

Mina svar skulle ha varierat, beroende på när du ställde dem.

1990 skulle jag ha svarat så här: Det här är bästa lösningen för hela familjen. Maken mår bra, jag mår bra, barnen mår bra. Lite fattigt är det väl, men vi är lyckliga och ostressade. Det är viktigast. Om 3-4 år börjar jag söka jobb. Pensionen blir inte hög, men jag har startat ett privat pensionssparande, så det blir inte fattigare än vi har det nu. Och nej, jag tvivlar inte ett dugg på att maken ska göra sitt bästa för familjen.

År 2000 hade jag svarat så här: Jag blev hemma längre än det var tänkt, men det var den bästa lösningen med tanke på att 2 av barnen fick reumatism. Nu ska jag i alla fall börja ta kortare vikariat när jag får tid och möjlighet. Jag tvivlar fortfarande inte på makens försörjningsvilja eller på att äktenskapet ska hålla.

År 2010 hade mitt svar blivit: Så här skulle det inte bli alls ju. Precis när jag började komma in på arbetsmarknaden, så blev tonåringen svårt sjuk och klarade sig inte själv. Jag måste vara hemma och ta hand om henne - naturligtvis utan ersättning. Situationen är inte stabil alls, men det finns egentligen inget val. Jag tvivlar på makens vilja till just någonting alls, men å andra sidan skulle han inte kunna ha kvar sitt jobb om inte jag skötte allting på hemmaplan. Lämnar han mig, så kan han inte veckopendla längre. Därför litar jag på att han inte ska ställa till det.

Jag trivs bra, har en historik med psykisk ohälsa vilket gör att jag har svårt att orka jobba heltid. Därför passar det oss bra på mer än ett sätt att jag jobbar deltid. Min sambo pensionssparar extra till mig varje månad.

En syn på saken från andra sidan:
Min make är ofrivilligt hemma (obetalt), ungefär sedan sonen fyllde 1 år. Sonen (som nu är 5) går i allmän förskola (15 tim/vecka). Jag betalar ingen pensionsförsäkring, varken till mig eller maken (har inte råd) och jag börjar bli jävligt less på denna försörjningsbörda!

Varför måste din man vara hemma?

Arbetslös

Är fortfarande föräldraledig men har för avsikt att gå tillbaka på någonstans mellan 60 och 70% efter sommaren och vara föräldraledig med föräldrapenning 30-40% för att skydda min SGI. Har tillsvidaretjänst på heltid i grunden och högsta SGI:n (men inte högsta FP då det taket är högre än min årsinkomst) och planerar att fortsätta arbeta deltid på ca 50-80% så länge jag kan skydda SGI med FP och/eller studier - har lagt ned rätt mycket tid på att sätta mig in i försäkringskassans regler så jag känner mig påläst kring att det kommer fungera.

Är gift utan äktenskapsförord och har stabil gemensam ekonomi - ingen av oss pensionssparar på regelrätt pensionspar sedan det slutade vara avdragsgillt och vi har inget större förtroende gällande framtiden för det allmänna pensionssytemet men vi har andra tillgångar så det löser sig nog.

Min man ska också jobba deltid (80%) med start nästa år och ta ut åtminstone alla sina låsta FP-dagar. Vi är överens om att målet är att vi båda på sikt ska kunna jobba mindre. En hel del föräldrar som jobbar deltid har ju en heltidstjänst i botten, skyddar sin SGI och har gemensam ekonomi, så situationen behöver ju inte vara osäker/ ekonomiskt dålig.