Anonym (Hej) skrev 2017-05-30 07:52:16 följande:
Talar ni inte förbi varandra en del här?
Det här med titlar är en gammal tradition i Sverige där titeln pekar på var man är tillhörig. Förr var de livsviktiga eftersom de visade på skråtillhörighet, idag lever de mest kvar av tradition, men de visar fortfarande på tillhörighet.
Man kan bli tillhörig en profession på flera sätt. De allra flesta professioner i Sverige är inte skyddade titlar och det finns flera vägar in. Man kan gå en utbildning och sedan känna att man hör till den professionen, eller man kan anställas till yrket och bli tillhörig på det sättet. Det är ingenting konstigt.
Själv är jag bibliotekarie, men arbetar tillfälligt som gymnasielärare. För mig är det självklart att jag i sociala sammanhang är bibliotekarie och inte lärare i sociala sammanhang. Det är där jag känner att jag hör hemma. Enligt flera i tråden skulle jag inte få säga att "jag är bibliotekarie", men det är så klart fel (finns en sådan princip om att det är anställning som avgör måste den väl gälla alla yrken, menar jag). Självklart är jag bibliotekarie eftersom det är min utbildning, men jag vet att en del bibliotekarier har kommit in i yrket och "skrået" genom andra vägar och det är okej.
Jag håller med om att en aspekt av egenbeskrivande titlar handlar om samhörighet och med vad och vilka man identifierar sig. Dock bör det finnas någon typ av samstämmighet mellan den egna uppfattningen och omgivningens för att detta ska fungera. Även jag skulle kalla dig bibliotekarie om du gått BHS, identifierar dig med biblioteksvärlden och under en begränsad period jobbar med annat. Men jag skulle inte kalla mig själv bibliotekarie (och du skulle nog inte heller göra det) bara pga en magister inom biblioteks- och informationsvetenskap, om jag aldrig varit anställd som bibliotekarie och inom överskådlig framtid inte kommer att vara det heller.
Självklart finns en subjektivitet. Många kulturarbetare t ex försörjer sig ju på brödjobb men identifierar sig som "konstnär", "skådespelare" eller "författare" (med eller utan relaterad utbildning och/eller några framgångar inom området). Det varierar förmodligen huruvida omgivningen instämmer i beskrivningen eller går på de yrken som i hela personens vuxna liv betalt mat och hyra. Man kan också välja parallella identifikationer utifrån sammanhang. Du kan utan problem vara "bibliotekarie" bland kompisar, "lärare/lärarvikarie" i skolans fikarum och med elever/föräldrar, "Eriks mamma" på dagis, "Gullans barnbarn" i kontakt med hemtjänsten, "webmastern" i bostadsrättsföreningen och "experten på argentinsk tango" i dansföreningen.
Jag får inte klart för mig om du menar att du är bibliotekarie enbart i kraft av en BHS-utbildning eller om den är en _del_ i din självbild som bibliotekarie. Men du accepterar ju uppenbarligen att de som anställts som bibliotekarier på andra meriter än bibliotekshögskola också får kalla sig bibliotekarie. TS anser vad jag kan utläsa att vård- och omsorgslinje "gör" en undersköterska oavsett vad personen sedan arbetar med, och accepterar inte att de som inte har vård- och omsorgslinje får heta "undersköterska" trots att det står så i anställningsbeskedet. Ingendera av de uppfattningarna håller jag med om.