Barnböcker

Jag skulle vilja så ett slag för Gösta Knutsson, som har skrivit Pelle-Svanslös-böckerna. Han har också skrivit om Nalle Lufs, den lilla föräldralösa björnungen som tas om hand av flickan Lotta. Nalle Lufs är som ett barn: vet inte hur man beter sig och säger rätt ut vad han tycker. Men han försöker vara snäll och göra som människorna gör. För ett barn är det lätt att identifiera sig med honom. Så var det I varje fall för mig. Jag fick den första boken, "Nalle Lufs" när jag var fem och kände med Nalle när hade råkat slå sänder en vas och inte vågade tala om det.

Det finns ett par böcker till: Nalle Lufs i farten och Nalle Lufs och Skrutten (alla illustrade). Skrutten är en hund som blir vän med Nalle. De ger sig ut på äventyr, rymmer m.m. Böckerna har korta kapitel som lämpar sig för högläsning (något som Gösta K var väldigt bra på att göra i radio, omgiven av barn i studion, som brukade avbryta honom). Förutom att böckerna är spännande för mindre barn, så är de roliga och får både vuxna och barn att skratta: Knutsson driver med tillgjorda och högfärdiga människor: "Här luktar direktörgeneral så man står inte ut en minut till", säger Nalle när han och Lotta sitter i restaurangvagnen med en sur generaldirektör och en glad trumpetare, som just blåst en glad truddeluddilutt.