Skaffa katt?

Att skaffa katt är både dumt och onödigt. Dom kommer ändå, oavsett om man vill ha dem eller ej. Samtliga fyra katter, som vi haft genom åren, bara flyttade in. Det var inget att göra åt.
En kolsvart, okastrerad katthane flyttade in, trots att vi redan hade både hund och stor vädurkanin. Katten begrep att man framförallt måste göra sig kompis med jycken för att få komma in i huset. De båda blev snart jättekompisar och hängde ihop dygnet runt. När vi tog ut hunden på promenad hängde katten alltid med.
Kaninen var mer avvaktande, man han och katten kom också bra överens efter ett tag och satt ofta bredvid varandra i husets bästa fåtölj.
Som sagt - katten hade bestämt sig för att bo hos oss. Men varifrån kom han?
På Irland tror dom att helsvarta katter är "djävulens sändebud". Tja vem vet, varifrån den katten kom?

Hos oss inflyttade vid två olika tillfällen  okastrerade katthanar öch bodde där många år. Gick inte att göra något åt. De hade bestämt sig för att bo här.
Dock - de uppförde sig mycket bra och var helt rumsrena. Särskilt om vårarna försvann de på friarfärder och återkom ibland svårt tilltufsade av rivaler, och ville bli omplåstrade. Stod blickstilla på en trädgårdsbänk och fick blessyrerna tvättade och behandlade.
Båda var utomordentliga sork-och råttjägare, Den ene var en tigerstrimmad bjässe, som vid behov jagade bort såväl uppdykande rivaler som främmande hundar från tomten. Vi döpte honom till Kurre von Tigerbrand. Med husets egen hund stod han emellertid på utmärkt god fot från första stund.