Jag vill adoptera ett barn, han vill inte

Sådär kan ju bara en person svara som inte har egna barn själv, är väldigt ung eller helt insiktslös. På pappret kan allt fungera. Jag är helt övertygad om arr det INTE skulle fungera särskilt bra. Han vill inte bli pappa igen - förmodligen inte bonuspappa heller under samma tak.

Man kan inte bo under samma tak utan arr kommunicera med varandra eller ta hand om vardagliga saker tillsammans som mat, tvätt, handling, städning, fjärrkontrollen till TVn etc. etc. etc. Man måste prata med varandra. Och man kan inte ignorera ett barn. De vuxnas gemensamma egentid under barnaåren är också begränsat. Det blir en dysfunktuonell familj för ett barn och någon som inte känner sig önskad och som lever på nåder, inte sedd.

Bättre då att bo på skilda håll så kan de vuxna träffas när de kan. Vilket inte kommer bli så ofta tyvärr, antar jag, eftersom hon blir endamstående om hon vill adoptera själv.

Så det borde luta åt att hon kanske ska göra slut ändå om hon inte vill leva livet utan barn. Då kanske hon kan träffa en ny man, som är mer barnsugen.

Väljer ts att skaffa barn på egen hand så får han acceptera detta, speciellt med tanke på att ts gått med på att bo med hans barn vv.

Han har ju självklart rätt att göra slut, men det är dubbelmoral att förvänta sig att ts ska stå ut med hans unge, men inte han med hennes.

Det finns många som är tillsammans med personer som "vill leka fejk familj med sitt barn sen innan" som du har valt att kalla det. En av dem är min bonuspappa som jag har haft sen jag var 6 år. Han har inga egna barn och varför vet jag inte, men jag vet att jag alltid har varit som en dotter för honom. Fyfan ifall någon skulle ha dig som bonusmamma/bonuspappa med den inställningen som du har. Direkt otrevlig och stöter ut de som inte är dina riktiga barn. Euw.

Om inte ts kan stå ut med hans unge så skulle hon aldrig ha blivit tillsammans med en man som har barn! För barnen kommer alltid gå före. Inte för att du vet något om huruvida ts står ut med hans unge eller ej.

Jag tycker inte om barn i allmänhet, så det är ju upp till föräldern vad den förväntar sig av en partner. Vill man leka familj så väljer man troligen inte en person som inte är med på noterna, annars får man liksomskylla sig själv.

De tankarna kan ju komma upp nu först när han nekar henne egna barn inom förhållandet.

Jag har barn, maken har barn sen tidigare. Det går utmärkt att bo ihop utan att ta ett dugg ansvar för hans barn.

Separata ekonomier och sen tog han hand om både sina barn och hushållet när de var här.

Sen vem har sagt att man inte pratar alls med dem?

Det är en jäkla skillnad på att fråga hur dagen varit, jämfört med att ta hand om dem och laga deras mat osv.

Ojoj, jag läser i tråden här att jag inte ska behöva stå ut med hans barn, att det är att "leka familj" om man har barn sen tidigare och inte vill ha barn med sin partner..

Därför vill jag bara vara noga med att säga att jag ÄLSKAR min sambos lilla dotter! Vi har en jättefin relation så det är inte alls så att jag känner att jag måste stå ut med hans barn... vet inte vart folk har fått det ifrån för så är det absolut inte. Jag älskar mitt bonusbarn.