Ofrivilligt barnlös - hur överlever man?

Kram till alla er som kämpar!

Jag vet hur det känns. Vi har inte vart barnlösa i lika många år som vissa andra, men under dessa 2 år har det verkligen gått upp och ner. Ibland känner man sig nöjd med livet o h andra dagar vill man inte gå ur sängen, allra minst gå på kalas ( där man är den enda utan barn trots att man är det par som vart ihop längst) folk som analyserar om man dricker vin eller försöka kolla om magen ser större ut. Kanske inbillning men känslan finns där.

I höst väntar för vår del spermiedonation( gått privat pga väntetider), vilket känns bra men också skrämmande! Hoppas på mitt första plus i höst!