Ofrivilligt barnlös - hur överlever man?

Hej!

Jag överlever genom att gråta när det är svårt och jobbigt och jag inte orkar vara stark mer. Och skrattar och tillåter mig själv att vara glad när jag faktiskt är glad.

Väntan är det värsta. Fick min mens igår (eller missfall eller vad man ska beskriva det som eftersom jag blöder ut vårt embryo jag burit på i 17 dagar...) och nu är vi tillbaka till att vänta på att få försöka igen. Och eftersom det är mitten på juni kan jag garantera att vi inte kommer få försöka innan semestern... Så först ska jag nu hantera sorgen att jag inte blev gravid och sen ska jag hantera väntan...
Så för mig är väntan det värsta och jag kan inte hantera det särskilt bra. Förra året blev jag deprimerad pga det, mår otroligt mycket bättre idag och anser mig själv vara fri från depressionen.

För mig har det hjälpt att prata och vara öppen om allt. Gör också att vi slipper jobbiga frågor om när vi tänker skaffa barn (vi har varit tillsammans i 10 år och snart gifta i 3).

Tänker nog inte skriva mer för då kommer det bli en hel uppsats. Men har du några frågor om ivf (gjort två försök) så är du välkommen att fråga =)

Önskar dig all lycka!

Theryd87

Äldre 13 May 15:18

#4

Theryd87 skrev 2017-05-13 13:47:35 följande:

Hej!

Jag överlever genom att gråta när det är svårt och jobbigt och jag inte orkar vara stark mer. Och skrattar och tillåter mig själv att vara glad när jag faktiskt är glad.

Väntan är det värsta. Fick min mens igår (eller missfall eller vad man ska beskriva det som eftersom jag blöder ut vårt embryo jag burit på i 17 dagar...) och nu är vi tillbaka till att vänta på att få försöka igen. Och eftersom det är mitten på juni kan jag garantera att vi inte kommer få försöka innan semestern... Så först ska jag nu hantera sorgen att jag inte blev gravid och sen ska jag hantera väntan...
Så för mig är väntan det värsta och jag kan inte hantera det särskilt bra. Förra året blev jag deprimerad pga det, mår otroligt mycket bättre idag och anser mig själv vara fri från depressionen.

För mig har det hjälpt att prata och vara öppen om allt. Gör också att vi slipper jobbiga frågor om när vi tänker skaffa barn (vi har varit tillsammans i 10 år och snart gifta i 3).

Tänker nog inte skriva mer för då kommer det bli en hel uppsats. Men har du några frågor om ivf (gjort två försök) så är du välkommen att fråga =)

Önskar dig all lycka!

Lyckades skriva mitten på juni när det ska vara maj (en parantes bara)

Theryd87

Äldre 15 May 20:38

#18

levainuetblogg skrev 2017-05-14 09:38:12 följande:

Men åh, beklagar - jag sänder massa styrkekramar härifrån!

Jag är så enig med dig att väntan är värst, många gånger känns det nästan som ett hån. Man bara"Oookej, så det här är straffet för att man inte (tydligen) kan bli gravid på egen hand " - och så gråter man några timmar och tycker synd om sig själv..

Vi har inte varit så öppna med vår situation för andra, det har varit ett fåtal av mina vänner som har vetat hur det har legat till, men vi berättade först för vår familj för ca en månad sen. Vi har också varit tillsammans i 10 år, är snart 30 - men de hade inte alls trott att vi försökte skaffa barn, de trodde att vi hade fullt fokus på karriär och tjäna pengar. Men det var skönt att ha berättat, nu vet dem :)

Önskar dig stort lycka till vidare, jag håller tummarna för att det inte är allt för lång väntan tills nästa försök! :)

Tack <3

Visst känns det som ett hån, alla andra kan försöka varenda jäkla månad, men en annan styrs av köer, hormoner, försök och som nu till sommaren, semester... Jag har varit så fruktansvärt arg också, arg på min kropp, på min mamma (utan anledning), på läkare som bara kollar ett problem och inte helheten (har två autoimmuna sjukdomar som ställer till det i barnlösheten och sen pcos som är den stora boven, ingen mens, ingen äl...) Nu har jag lyckats släppa ilskan och kan fokusera på att göra det jag kan för att må bra, mitt äktenskap och mitt jobb.
Det är skönare när de närmsta vet så man iaf slipper frågor från dem. När andra utomstående frågar kan man alltid skylla på nåt annat om man inte vill berätta.

Detsamma, både med alla försök och att ni inte behöver vänta i en evighet =)

Theryd87

Äldre 30 Oct 16:54

#29

levainuetblogg skrev 2017-07-16 12:27:57 följande:

Puffar lite i tråden- jag vet att vi är många som lider av ofrivilligt barnlöshet, och det är skönt att veta att man inte är ensam. En stor kram till alla kämpar där ute!

Nouw.com/levainuet

Hej!

Var inne en snabbis på din blogg för att checka hur det går innan jag skrev något igen. Är otroligt ledsen för alla kämpar därute som upplever att de aldrig lyckas, jag vet verkligen vad det innebär och hur det känns.

Själv har jag rört mig till den lyckliga skara ofrivilligt barnlösa som nu väntar barn. Vill ge alla därute ljus i mörkret <3 Jag har sen 2014 fått höra att jag inte kan bli gravid utan hjälp och då pga att jag har pcos och ingen äl eller mens överhuvudtaget utan hormoner. Imorgon ska jag och min man på rul för att se hur det går för vårt lilla liv som bestämde sig för att bli till i somras <3

Så fortsätt kämpa! Jag kanske inte har varit ofrivilligt barnlös lika länge som majoriteten, men jag vet vad det innebär, känslor och behandlingar... Det finns hopp för oss alla <3

Ofrivilligt barnlös - hur överlever man?

INNEHÅLL