Vilket språkfel stöd du dig mest på?

1) Mest stör jag mig på när folk skriver dem när det skall vara de och vice versa. Otroligt irriterande!  Bättre då att skriva talspråk, tycker jag, och skriva dom i båda fallen, än att blanda ihop subjekt och objekt. Då blir det åtminstone rätt på något sätt.

2) Att skriva hans/hennes när det skall vara sin/sitt/sina.

3) Att skriva ända istället för enda. "Han är den ända som fått mitt hjärta i brand."
Hur svårt kan det vara? Enda har med en (1) att göra. Endast en! Ända har att göra med ett slut. 

4) Att av en helt obegriplig anledning klämma in ett g när man skall skriva varit, så att det blir varigt. Ett sår kan bli varigt.

Fast här där jag bor säger man så. Här är det talspråk. Här tycker nog ingen ens det är konstigt när man skriver det.

Dialekt är det kanske.

En sökning på "igenkligen" gav 309 träffar här på FL... En hel del av dem handlar antagligen bara om att folk stör sig på "ordet".
27 träffar på igenklien, varav bara 5 var "äkta".

Skräckexempel som jag läste någostans: "Han är den ända som tänt min innersta glöd."

Ja, den frukostbullen avstår jag!

Fast på västgötska är meningen "Nu har en allt fått lite semester" hellt korrekt. Uttalas gärna nu har'n allt fått lite semester. (Inte harn, utan har+n med n som egen stavelse.)

Men numera hör man alla möjliga människor säga "en" i stället för man, utan att säga den övriga meningen på västgötska, och då låter det ganska fånigt för en västgöte! T.ex. säger någon: "Så skall en väl inte göra!" En västgöte säger: "Så sa la'n inte göra!"