Vilket språkfel stöd du dig mest på?

Att konsekvent skriva fel han/hon istället för honom/henne, t.ex "Jag gav den till han och sa åt han att gå."

Ryser av obehag varje gång! Betydligt värre än att ta fel på de/dem eftersom orden i det fallet ändå uttalas likadant (därav skrivfelet). När det gäller han/honom eller hon/henne är det ju istället tal om att inte förstå språkets uppbyggnad.

"Jag har med en sådan" istället för "jag har också en sådan". Obegripligt.

Jag syftade egentligen enbart på skrivfelet men erkänner att det även stör mig när folk (som uppenbarligen inte har någon dialekt eller stark brytning som avviker från standardsvenska på just detta sätt) använder t.ex "han" istället för "honom" i tal.

Särskilt irriterande är det när personen använder orden helt inkonsekvent, d.v.s att personen omväxlande använder både ordet "honom" och ordet "han" för att uttrycka samma sak, som vore orden totalt synonyma.

(Såg för övrigt mitt eget syftningsfel i inlägget som du citerade. Där menade jag såklart "frekvent", inte "konsekvent".)

Åh, just det! Ett mycket udda språkligt fenomen som jag har stött på då och då här på FL är "planeradsnitt" eller "planerad snitt", t.ex: "Är det någon här som har fått planeradsnitt beviljat med första barnet?"

Alltså, nej.

Detta. En variant kan vara en beskrivning av hur "det drar och molnar i tjejmagen".

Även formuleringar som att "ta abort" och "ta självmord" stör mig något enormt, inte minst då jag personligen inte känner att ämnet får den respekt det förtjänar när man uttrycker sig så.