Gravida Dec-17 och stannar kvar på FL

Skönt med några som vill stanna här:).

Jag är i vecka 7, 6+1 och beräknad till den 26e december. Redan varit på ett ultraljud och har nästa på tisdag i vecka 6+6. Går till kvinnokliniken pga upprepade missfall och tidigare havandeskapsförgiftningar.

Jag är 31 och hoppas dethär blir barn nummer tre, har två döttar födda 05 och 15 hemma.

Jag har flyttat sen minsta föddes och i dethär länet erbjuds ingen fosterdiagnostik. Känner mig villråd om jag ska boka det privat i sthlm där jg ändå jobbar eller om jag ska vara nöjd med alla ultraljud som kvinnokliniken erbjuder. Svårt.

Har ni barn sedan innan? Eller är det första?:)

Jag förstår inte varför du måste anta en massa saker om våra liv bara för att vi tycker att den här tråden är för gravida kvinnor. Vi kanske pratar massor med de blivande papporna. De kanske är med på alla besök på MVC och ultraljud etc. Det betyder inte att vi vill prata med andra blivande pappor om hur vi mår. Vi söker varandra främst för att vi är i samma situation, vi lever med ett barn i oss. Att prata med förstående män kan vi (förhoppningsvis) göra hemma men det är något annat att prata med någon som känner exakt samma saker med sin egen kropp.

Vissa saker anser jag är lika relevant för både män och kvinnor, t.ex. ultraljud och sådant som handlar om bebisen. Men andra saker har med kvinnans kropp att göra. Sen om ni i ert förhållande lever så att du är helt involverad i allt kring din kvinnas kropp så är det självklart helt upp till er.

Jag är jag, min man är min man, min kropp är min och hans kropp är hans, barnet är vårt. Jag lever i ett jämställt förhållande och är självständig, även med vårt barn i mig. Jag berättar massor för min man, allt som har med barnet att göra och även mer. Vi har barn sen förut, vi delar föräldraansvaret, vi delar föräldraledigheten, vid delar VAB. Min man har varit lika mycket förälder som jag har varit, tagit lika mycket ansvar etc. 

Min man är inte i denna tråd för att den är för gravida. Han anser sig inte vara gravid. Han känner inte att han har något behov av att höra hur andra kvinnor mår under sin graviditet. Han är helt involverad i vår graviditet och förutom det så pratar han med andra pappor.

Jag vill tillsammans med några andra här som du kanske har sett förmedla att alla i den här tråden känner sig inte bekväm med att prata om våra kroppsliga iakttagelser med någon som inte själv är gravid. För min egen del gäller det både män och kvinnor. Jag tycker också det känns lite olustigt att läsa hur du skriver om hur din fru mår. Om du hade skrivit om barnet hade det varit en helt annan sak för mig, men om din fru mår illa och har kräkts är för mig din frus kropp, inte barnet.

Hade det här varit en tråd om barnets utveckling, med ultraljudsbilder, prat om hjärtljud etc så hade jag absolut inte haft något emot att blivande pappor var lika involverade i tråden. Den här tråden är för gravida. Hur involverad och delaktig en blivande pappa än är så har har inte barnet i sig. Hans kropp producerar inte massa extra hormoner som gör saker med den egna kroppen. Alla förändringar som sker med kroppen under en graviditet är ganska ovant och ibland lite skrämmande. En som inte har varit gravid själv kan aldrig helt förstå hur allt känns. Vi som är gravida kan ha ett behov av att prata med andra som är med om exakt det.