Missfall och barnlöshet, min historia

Vill beklaga och skicka en Stor kram till dig!

Är själv barnlös sedan ? Ca 4 år tillbaka och har drabbats av två missfall! Så jag vet hur det är, sorgen, känslorna , kroppen och omgivningen med frågor o nyfikenhet! Fick ett tidigt missfall efter att ha försökt ungefär 9 månader. Det klarade kroppen galant att ta hand om vilket jag i efterhand trots allt kan känna en viss glädje över nu. Vi fick sedan ta till lite hjälp o blev gravida på nytt ca 1 År senare . Då var lyckan total, förväntansfulla gick vi till vår första kontroll i v 12 och fick då veta att vi drabbats av vårt andra missfall! Ett MA där fosteret dött några veckor tidigare vilket kroppen aldrig fattat! Så där satt jag med alla gravidkrämpor möjliga och ett dött foster i magen. Så förblev det till 1-1.5 vecka senare då vi tvingades sätta igång en avstötning. Fruktansvärt jobbigt för kropp o själ !

syftet med att berätta detta är dels att du/ni behöver veta att ni inte är ensamma! Även om man kan känna sig ensammast i världen. Från att vi började med ivf så har vi varit väldigt öppna med vänner o familj. Det har varit min räddning , hade haft det svårt annars! Nu vet alla varför jag inte orkat ibland eller varit frustrerad o ledsen eller bitter ! Vi har sluppit stänga det inom oss o sluppit dumma påträngande frågor! Helt plötsligt har vänner o släkt själva berättat om förlorade graviditeter, infertilitet mm.

Vi har aldrig(kommer aldrig) ge upp ! Utan vi har tagit ett litet steg i taget, har det gått bra har det varit en vinst att fira! Det är superviktigt att inte glömma leva o vårda relationen särskilt när det annars lätt blir fokus på ägglossningsstickor, sex efter planering, familjeliv i app osv : ) !

Nu har vi kommit en bit till påväg, är gravid på nytt och nu i v 28 med en liten i magen. Vi är försiktigt optimistiska att detta är tänkt att bli : ) !