Svensksommar83

Äldre 2 May 12:09

47 svar

Hur har man råd att vara tillsammans mer hela familjen?

Ni som har råd att vara hemma mycket- hur har ni råd? Hur har ni prioriterat? Om ni bor billigt- var bor ni? Jag är mamma till 3 barn som jag är och har varit hemma mycket med. Minstingen är snart 4 och har fskl plats som jag inte precis utnyttjar... dela är hon infektionskänslig och har varit mycket sjuk/halvdålig och sen har jag varit hemmafru på heltid, håller på att ta körkort plus att det varit tufft för mellanbarnet i skolan så det har varit mycket möten, samtal och så har han kortare dagar och är hemma en del när det blir för mycket. Kommer byta skola framöver hur som helst. Vi har levt på makens lön och det har INTE känts schysst av mig även om det fungerar. Jag tänkte jobba lite så han inte ensam behöver dra det tunga lasset men samtidigt behövs jag väldigt mycket på hemmaplan/marktjänst och trivs med det. Lillan trivs bättre hemma än på fskl trots att hon går på en toppenbra fskl. Å hon är väldigt lugn och lätt att ha hemma så henne har man hellre hemma än lämnar på fskl :)

Hur som helst... Vi har ett relativt billigt boende trots att vi bor i en dyr kommun. Men vi kommer behöva flytta i sinom tid. Dels är det för litet redan nu egentligen men det funkar, någorlunda men huset är byggt 1948 och trots att det är jättecharmigt så är planlösningen värdelös. Dessutom ligger huset alldeles intill en stor, tungt trafikerad väg. Vi trivs bra i samhället men vill ut på landet så småningom, och ha större också. Problemet är att det är så jävla dyrt allting och vi skulle förmodligen få högre lån och därmed högre boendekostnad.

Vi är en familj som älskar att spendera tid tillsammans. Önskar att maken kunde gå ner i tid på jobbet då han är rätt slutkörd och sönderstressad av jobbet i perioder vilket påverkar hur han är hemma mot mig och barnen (tjurig, trött, inget tålamod, lättretlig) vi har ett barn med adhd (ska utredas i höst dock) och dom triggar liksom igångsatt varandra då maken är sliten och lättretlig. Vi har känt flera gånger under hösten och vintern att tiden inte räcker till. Hans semester räcker inte alls och hade inte jag gått hemma hade vi inte fått ihop vardagen. Men på vilken bekostnad sen... Många gånger vi känt att vi behövt vara två vuxna mertid, behövt mer tid tillsammans alla 5.

Om ca 3 år börjar äldsta barnet i högstadiet och häromkring är det katastrof. Vi har pratat om att flytta längre bort då (Hälsingland, Dalarna eller nåt) om vi hittar rätt och vågar prova våra vingar, lämna släkt och vänner... En dröm vi har. Men var ska man bo?

Ni som har råd att inte jobba heltid hur och var bor ni? Skulle så gärna ha ett billigt boende och att maken också kunde gå ner i tid, jag vara hemmafru utan att oroa mig för ekonomin. Men vill inte bli kvar här... obs. Vi åker på semester varje år men inget jättedyrt. Vi gillar att aktivera oss både gratis-aktiviteter och betala typ lekland. Men tycker mycket om att vara hemma och mysa också.

Svensksommar83

Äldre 2 May 15:59

#11

Jw83 skrev 2017-05-02 13:23:58 följande:

Vi väntade några år extra med barn av just den anledningen. Vi ville BÅDA vara delaktiga i barnens liv. Vi studerade, jobbade mycket, sparade, köpte hus, köpte de materiella saker vi ville ha, gifte oss, investerade pengar osv. Sen skaffade vi barn. Då behövde vi inte välja bort nånting och ingen behöver jobba massor :). Vi är lediga tillsammans hela somrarna, alla lov och lite till. Jag är glad att vi funderade på hur vi ville leva innan barnen. Jag vill verkligen vara mycket med familjen men jag vill inte heller välja bort mina hästar eller bostaden.

Det verkar som om detr en riktigt dålig ide att du är hemmafru. Era barn är stora förlorare på den dealen. Dom missar en god relation med sin pappa och får en tråkig syn på könsrollerna. Dessutom hamnar barnen i ett farligt läge när det gäller ekonomisk trygghet. Om pappa blir sjuk, dör eller lämnar er så är det mycket svårt för dig att få ett jobb när du varit hemmafru en längre tid. Allt står och faller på honom. Den andra förloraren är din man. Han mår ju uppenbart dåligt och missar tid med sina barn och en god relation med dom. Vill han inte vara mer med barnen? Varför jobbar ni inte deltid båda två? Då blir inte barnen så utsatta om något händer pappans inkomst, han mår bättre och han får en relation med barnen. Barnen lär sig att pappor kan ta hand om barn och hushållssysslor och du får komma iväg och dra in lite pengar :)

Tycker du var lite väl militant och negativ. Bara för att din plan blev perfekt så funkar det inte så för alla. För det första så valde jag att skaffa barn som 24-åring och mannen jag levde med då visade sig vara psykiskt störd och jag gick igenom ett helvete. Om jag kunde ändra det förflutna så skulle jag träffat min man tidigare och att han var biologisk (och inte bara adoptiv) och det var först när jag träffade honom som jag blev fullständigt lycklig och vi kunde genomföra drömmar och planer tillsammans. Man kan förverkliga drömmar och planer och ordna livet som man vill ha det även efter man fått barn vettu. Jag önskar att jag som ung mått bättre psykiskt och orkat plugga vidare och kanske gjort karriär, tagit körkort och sparat pengar. Men inte fanns kan jag gå och gräma mig över det nu. Bara för att jag är 33 år och trebarnsmorsa är väl inte allt kört och förbi och framtiden redan utstakad. Herregud det är ju när man fått familj som livet börjar!

Jw83

Äldre 2 May 17:40

#12

Svensksommar83 skrev 2017-05-02 15:59:25 följande:

Tycker du var lite väl militant och negativ. Bara för att din plan blev perfekt så funkar det inte så för alla. För det första så valde jag att skaffa barn som 24-åring och mannen jag levde med då visade sig vara psykiskt störd och jag gick igenom ett helvete. Om jag kunde ändra det förflutna så skulle jag träffat min man tidigare och att han var biologisk (och inte bara adoptiv) och det var först när jag träffade honom som jag blev fullständigt lycklig och vi kunde genomföra drömmar och planer tillsammans. Man kan förverkliga drömmar och planer och ordna livet som man vill ha det även efter man fått barn vettu. Jag önskar att jag som ung mått bättre psykiskt och orkat plugga vidare och kanske gjort karriär, tagit körkort och sparat pengar. Men inte fanns kan jag gå och gräma mig över det nu. Bara för att jag är 33 år och trebarnsmorsa är väl inte allt kört och förbi och framtiden redan utstakad. Herregud det är ju när man fått familj som livet börjar!

Men du frågade ju faktiskt hur andra gjort! Sedan gav jag dig råd om hur jag tyckte ni skulle göra. På vilket sätt är det negativt och militantiskt? Det är ju just dom sakerna du undrade över i din ts. Tråkigt att du tog mitt inlägg som en personlig förolämpning.

Jag hade också några kassa partners i 20årsåldern. Bland annat en man som misshandlade mig några år. Tack vare min militantiska plan och min långa kravlista så blev det inga ungar med den mannen och inga barn behövde lida av att ha honom som pappa. Så det kanske var en fördel att vara negativ och militantisk ;) Visst kan man ordna livet även efter barn, jag har inte påstått annat. Men det är 100gånger enklare om man gör det innan. Både för en själv och barnen. För min del så började mitt liv långt innan barnen. Åren som student och alla år som nyförälskad och barnlös med maken när vi njöt av varandra och våra äventyr är VERKLIGEN år som jag levde livet fullt ut. Våra liv skulle vara lika verkliga och viktiga även om vi aldrig fick barn.

För din del så gav jag dig bra råd tycker jag.

elyse

Äldre 2 May 17:49

#13

Svensksommar83 skrev 2017-05-02 13:52:55 följande:

Åh, tack snälla för bra och behjälpligt svar :) Vi har spenderat många semesterdagar på Järvsö camping och i år ska vi prova Bollnäs camping, och guess what- vi kommer stanna till i Iggesund på vägen ner från Jämtland. Vi älskar verkligen Hälsingland och har bara ca. 25-30 mils resa dit hemifrån (vi bor i Roslagen). Vet du om det är långa vintrar i Iggesund/den delen av Hälsingland? Hatar verkligen vinter och vad jag har förstått så dröjer sig snön o kylan kvar längre "norrut" så att säga...

Jag kommer från Hudiksvall. Snö kan man räkna med från november till april, men det är inte så väldigt mycket mer än här i Uppland. Och det brukar vara lite mildare längs kusten än inåt landet (t.ex. Järvsö).

lövet2

Äldre 2 May 17:52

#14

Min man ville jobba heltid. Han hatade hushållsarbete och hade hade dåligt tålamod med barnen. Därför var han rätt nöjd med att jobba hela dagen, komma hem till dukat bord och sedan umgås med barnen ett par timmar innan de lade sig. Barnen var alltså nästan helt mitt ansvar, så jag tyckte det var fullt rimligt att försörjningen var makens ansvar.
När barnen blev lite större, så började jag jobba extra. Några timmars städning här och några timmars barngruppsledare där. Det blev någon tusenlapp i månaden och gav oss lite marginal i ekonomin. Men viktigast var kanske att vi bodde billigt. Hus på landsbygden i Norrbotten är billigt.

Fru Ve

Äldre 3 May 10:06

#15

Vi har råd med att båda jobbar deltid. Kanske skulle det vara en bättre lösning för er än att du går hemma heltid och din man jobbar heltid? Det ger säkert mer pengar också än ni har nu. Hur vi har råd är iaf för att vi har billigt boende med lån under miljonen (villa i en mindre stad). Har inga lån alls förutom boendet och lite csn. Bilarna är kontant köpta och vi tar aldrig konsumtionslån. Åker sällan på dyra semestrar tex utomlands utan lånar husvagn på sommaren. Köper inte nya kläder och prylar om det inte är absolut nödvändigt. Tex har vi samma telefon och tv tills de är slut. Kläder och saker vi behöver kollar jag först om vi kan hitta begagnat och barnen ärver varandra. Det är helt enkelt många bäckar små av billigt leverne och sparsamhet som gör att vi klarar oss. Visst lite trist ibland då man gärna skulle vilja äta ute eller shoppa lite mer. Men inte värt om vi måste jobba heltid.

Fru Ve

Äldre 3 May 10:07

#16

Treansresa skrev 2017-05-02 13:37:22 följande:

Mitt tips är skiftarbete! Min sambo jobbar skift (är ledig 2 av 5 veckor) och jag är Hemmafru. Då får båda tid hemma och vi har pengar att göra roliga saker för endå.

Håller med!

Ingrediensen

Äldre 3 May 12:18

#17

Vill bara kommentera att barnen INTE är några stora förlorare på att TS är hemmafru - tvärtom de vinner mycket på det jämfört med två heltidsarbetande föräldrar, som ändå är normen (alternativt en på deltid).

Sen kanske du tycker TS är förlorare men du gör stor tankevurpa om du blandar ihop barnen på det.

Som jag skrev ovan förespråkar jag deltid för båda, men jag tror faktiskt inte varken TS, TS man eller barn förlorar något på att hon är hemmafru. Tvärtom tror jag det är en myt att det är så fantastiskt att få lov att jobba OCH ta hand om hem och familj!

När det gäller dina egna val var det ju jättebra att de föll så väl ut för er. Risken att råda någon till det är att man inte hinner få de barn man vill.

Deltidsarbetande trebarnsmamma

Svensksommar83

Äldre 3 May 15:26

#18

Ingrediensen skrev 2017-05-03 12:18:20 följande:

Vill bara kommentera att barnen INTE är några stora förlorare på att TS är hemmafru - tvärtom de vinner mycket på det jämfört med två heltidsarbetande föräldrar, som ändå är normen (alternativt en på deltid).

Sen kanske du tycker TS är förlorare men du gör stor tankevurpa om du blandar ihop barnen på det.

Som jag skrev ovan förespråkar jag deltid för båda, men jag tror faktiskt inte varken TS, TS man eller barn förlorar något på att hon är hemmafru. Tvärtom tror jag det är en myt att det är så fantastiskt att få lov att jobba OCH ta hand om hem och familj!

När det gäller dina egna val var det ju jättebra att de föll så väl ut för er. Risken att råda någon till det är att man inte hinner få de barn man vill.

Deltidsarbetande trebarnsmamma

Tack för uppbackning och bra åsikter! Dock tror jag inte personen ifråga vet vem du menar :s. Du kan citera inlägg och sen svara på dom eller skriva personens nick men återigen Tack för tänkvärda och vettiga ord!

Jw83

Äldre 3 May 15:43

#19

Ingrediensen skrev 2017-05-03 12:18:20 följande:

Vill bara kommentera att barnen INTE är några stora förlorare på att TS är hemmafru - tvärtom de vinner mycket på det jämfört med två heltidsarbetande föräldrar, som ändå är normen (alternativt en på deltid).

Sen kanske du tycker TS är förlorare men du gör stor tankevurpa om du blandar ihop barnen på det.

Som jag skrev ovan förespråkar jag deltid för båda, men jag tror faktiskt inte varken TS, TS man eller barn förlorar något på att hon är hemmafru. Tvärtom tror jag det är en myt att det är så fantastiskt att få lov att jobba OCH ta hand om hem och familj!

När det gäller dina egna val var det ju jättebra att de föll så väl ut för er. Risken att råda någon till det är att man inte hinner få de barn man vill.

Deltidsarbetande trebarnsmamma

Jo dom förlorar stort på det. Ts skriver ju att pappan är lättretlig och tvär när han kommer hem för att han jobbar så mkt. Många hemmafruar kanske inte tror att en pappas bemötande påverkar barnen alls, att bara mamman räknas, men här har vi barn som faktiskt förlorar. Genom en lättretlig pappa som tvingas jobba mycket för att ts ska gå hemma så missar barnen en bra relation och tid med sin pappa, ännu en gång förlorar barnen.

Barnen får en tråkig syn på könsroller=förlorar igen.

Ts familj löper en statistiskt sett oehört stor risk för separation i framtiden. Vilket sätter ts i en extremt utsatt ekonomisk situation och barnen i relativ barnfattigdom. Då förlorar dom återigen.

Jag jämför ingenting med två heltidsarbetande föräldrar. Jag tycker att det är lika vansinnigt att båda arbetar för mkt när man har barn som att bara en förälder gör det...

Ingrediensen

Äldre 3 May 22:02

#20

Jw83 skrev 2017-05-03 15:43:49 följande:

Jo dom förlorar stort på det. Ts skriver ju att pappan är lättretlig och tvär när han kommer hem för att han jobbar så mkt. Många hemmafruar kanske inte tror att en pappas bemötande påverkar barnen alls, att bara mamman räknas, men här har vi barn som faktiskt förlorar. Genom en lättretlig pappa som tvingas jobba mycket för att ts ska gå hemma så missar barnen en bra relation och tid med sin pappa, ännu en gång förlorar barnen.

Barnen får en tråkig syn på könsroller=förlorar igen.

Ts familj löper en statistiskt sett oehört stor risk för separation i framtiden. Vilket sätter ts i en extremt utsatt ekonomisk situation och barnen i relativ barnfattigdom. Då förlorar dom återigen.

Jag jämför ingenting med två heltidsarbetande föräldrar. Jag tycker att det är lika vansinnigt att båda arbetar för mkt när man har barn som att bara en förälder gör det...

Varför skriver du inte att barnen förlorar på att ha en heltidsarbetande pappa, om det nu är det du menar?
Jag lovar att TS man inte blir mindre lättretlig för att hemmafrun börjar jobba. Det är garanterat tvärtom!

För övrigt skulle jag gärna vilja se statistik som säger att frivilliga hemmafruars familjer har större risk att splittras än andra, det låter faktiskt osannolikt i mina öron. Jag förutsätter att inte långtidsarbetslösa eller sjukskrivna räknats in i statistiken..

Hur har man råd att vara tillsammans mer hela familjen?

INNEHÅLL