Hur har man råd att vara tillsammans mer hela familjen?

Ps. Särkullsbarn? Det är exakt tre år mellan mina barns så Särkullsbarn skulle jag inte kalla det. Om du menar en annan bio pappa till äldsta barnet så kan jag bara säga att det hör inte hit. Maken har adopterat henne och är lika mycket pappa till alla tre. Den psykiska sjuka biopappan finns inte i vårat liv och har inte gjort det på många långa år och vi ser oss som en kärnfamilj lika mycket som alla andra. Angående din statistik och att vi skulle löpa större risk för att separera- statistik i all ära men det finns SÅ mycket annat som spelar in. Jag tror på vårat äktenskap och både i och maken är fast beslutna om att vi ska hålla ihåg och älska varandra resten av livet. Kanske låter fånigt i dina öron men jag vet också att vi båda har en annan inställning till skilsmässa och äktenskap än många andra idag. Min man är bara 32 år men till sättet och mignadsmässigt är han mycket äldre, svårt att förklara. Vet var vi har varandra och kan förvänta oss. Klart man ändå är rädd att förlora varandra men mer på ett sunt sätt, att man inte tar varandra för givet och uppskattar varandra. Dessutom har vi gått igenom så otroligt mycket tillsammans, han kom dessutom in i mitt liv då jag genomgick ett trauma, oerhörd påfrestning men det hindrade inte honom eller mig från att bli kära och satsa på kärleken. Allt tufft har fört oss närmare varandra och vi vet att luta oss mot varandra när det stormar runtekring. Å DET om något skapar en stabil grund och en trygghet för ett långt äktenskap